Ur arkivet: Mourinho förutsåg Zlatans EM-chanser

Jag har fått strikta förhållningsorder om att inte ställa några som helst sportrelaterade frågor till dig, vilket gör mitt jobb en aning komplicerat. Det känns överlag som att du är rätt trött på journalister. Korrekt?

– Media idag fungerar annorlunda än de gjorde när jag var ung. Förr ville pressen åt sanningen – nu är deras enda mål att sälja. Och när sanningen inte säljer så ljuger man. Journalisterna idag skriver och pratar om mig som om de kände mig och som om de kände till mina kvalitéer som människa. De vet ingenting. Det är bara min familj som känner den riktige José Mourinho.

Så, vem är den riktige Mourinho?

– På planen är jag aggressiv och fokuserad på målet. Det är jag av naturen och det måste man vara om man ska bli framgångsrik. Privat är jag mycket lugnare. Jag har ett riskfyllt jobb. Precis som en börsmäklare så drivs mitt arbete av resultat. Om jag inte levererar så blir det problem.

Du verkar ha en unik förmåga att hamna i bråk med allt från domare till medier. Har du lätt för att bränna av på folk?

– För några år sedan kunde jag explodera vid varje liten förlust. Idag har jag lärt mig att lägga band på mina känslor. När jag tränade i Italien så var det mer accepterat att tappa humöret, det tillhör kulturen. Där kände jag mig aldrig som en främling.

Vad irriterar dig mest, generellt sett, med dagens fotbollsstjärnor?

– Många unga spelare idag tänker bara: jag, jag, jag. Sådant kan jag stör jag mig på. Jag vill ha män med karaktär och personlighet på plan – inte själviska barn. 20-åringar idag tror att de vet allt (fnyser). De vet ingenting. Jag var precis likadan när jag var 20, med den skillnaden att jag var öppen och villig att lära mig av andra med mer erfarenhet. Den insikten saknar den yngre generationen.

När vi ändå är inne på ämnen som jag egentligen inte får fråga om, hur skulle du beskriva din relation till vår nationalklenod Zlatan Ibrahimovic?

– Jag och Zlatan hade ett utmärkt förhållande från hans första till sista dag i Inter. Det var ingen lätt dag när han lämnade klubben för Barcelona. När jag konfronterade honom så förklarade han att han ville förbättra sina chanser att vinna Champions League. Jag sa: gå du, men vi kommer att vinna. Självklart hade jag rätt. Men Ibra är Ibra – stark och övertygad om sina idéer. Jag gillar honom och hans personlighet. Killen är en otrolig spelare med en unik karriär, en riktig vinnare. Tyvärr så kommer han aldrig att vinna EM eller VM eftersom Sverige inte ligger på den nivån. Det är synd.

Du, å andra sidan, har fått din beskärda del av vinster. Har du några karriärmål kvar?

– Jag har vunnit allt som man kan vinna inom klubbfotbollen. Drömmen nu är att hålla sig kvar på toppen och fortsätta att vinna matcher. Min motivation idag är att hjälpa till att uppfylla mina spelares drömmar och ge klubbarna det de vill ha.

Vilken är din största framgång i livet?

– Min familj. De är viktigare än alla mina fotbollsvinster. Men tiden går så snabbt. Det känns som att det var några dagar sedan min dotter föddes. Snart börjar hon på universitetet.

Du har blivit något av en modeikon i fotbollsvärlden. Håller du med?

– Jag stävar inte efter att vara elegant eller fashionabel, men jag vill trivas med mig själv och hur jag ser ut. Det känns som att jag har hittat den balansen. När jag började spela fotboll bar alla tränare träningsoverall – idag är det kostym och dresscode som gäller. Men det är ju så, mode går i cykler. Det viktigaste för mig är att jag känner mig bekväm i det jag har på sig.

Var köper du dina kläder?

– Jag är väldigt ”italiensk” när det kommer till mode. En Armani-man ut i fingerspetsarna. När det kommer till skor så älskar jag Tod’s. Mina fötter förtjänar endast det bästa. Det är svårt att misslyckas med modebiten när man bor i Italien. Här i Spanien ligger de ljusår efter när det gäller kläder och mode.

Vad bränner du din rekordlön på, förutom dyra kostymer och handsydda skor?

– Bilar och klockor är min stora passion – men jag hatar att betala för dem. Som tur är får jag mycket gratis. För mig är klockan mannens juvel. Stora ringar och smycken är ingenting för mig.

Som den välklädda man du är, ställer du själv några krav på hur dina spelare ska se ut på plan?

– Min enda regel är att spelarnas utseende inte får störa spelet. Att ha en konstig frisyr kanske är okej som journalist på en modetidning, men på plan så stör det spelet om luggen hela tiden faller ner i ögonen. Mina spelare får bra betalt och jag förväntar mig att deras prestationer på plan ska hålla minst lika hög nivå.

När vi ändå är inne på min frisyr, eller brist på sådan: jag fyllde 27 härom veckan och hittade mitt första gråa hårstrå, vilket resulterade i en smärre existentiell kris. Minns du ditt första?

– Mycket väl. Jag var ung, 18 år kanske. Min familj var noga med att poängtera att jag inte skulle oroa mig, att det vita håret ligger i släkten och att jag i alla fall aldrig kommer att bli tunnhårig. Jag accepterade tidigt mitt grånande hår och har aldrig funderat på att färga. Jag föredrar gråsprängt.

Guida oss genom innehållet i ditt badrumsskåp.

– Jag gillar rena människor och duschar själv flera gånger om dagen. Parfym däremot är inget för mig. När jag känner en intensiv parfymdoft så funderar jag direkt på vad det är människan försöker dölja. Samma sak med antirynkkräm. Varför ska man försöka dölja att man blir äldre? De enda badrumsprodukterna jag använder är deo och återfuktande kräm. Vilket märke? Det avslöjar jag inte. Jag gillar inte att ge gratisreklam.

Du fyllde 50 nyligen. Hur många år har du kvar i gamet innan det är dags att dra sig tillbaka?

– Om jag får behålla hälsan så kommer jag att köra på i 15 år till – minst. Vad ska jag annars göra? Min fru blir galen om jag stannar hemma i huset längre än två dagar och mina barn kommer snart att flytta hemifrån. Jag är helt enkelt för gammal för att gå i pension. De kommande åren har alla möjligheter att bli de bästa i min karriär.