Så blev Omega tidernas mästare – King besökte klockjätten inför OS

Tiden går, men i nästan 100 år har den schweiziska klocktillverkaren Omega specialiserat sig på att stoppa den allt mer exakt. Allt för att världens främsta idrottare ska mätas så precist som möjligt. Att vara tidtagare – eller ”Official Timekeeper”, som det också kallas i OS-sammanhang – handlar inte bara om att ta exakt tid på 100 meter fjäril, utan också om att ständigt utveckla den utrustning man använder för att mäta tiden. Tiden då ett stoppur och en snabb tumme gjorde jobbet är sedan länge förbi. Modern tidmätning är en komplex uppgift som kräver datorkraft, rörelsesensorer och positioneringssystem så avancerade att Omega har ett eget huvudkontor – ett dotterbolag som heter Swiss Timing – som enbart ägnar sig åt uppgiften som fascinerat människor i alla tider: att mäta tid. 

– Att vara tidtagare handlar i grund och botten om att idrottare litar på att vi är exakta. De tränar hela sina liv, vissa av dem för att prestera på under 10 sekunder. De förtjänar att vi mäter deras prestationer så exakt som möjligt.

Orden kommer från Alain Zobrist, vd för Swiss Timing, när vi besöker honom på huvudkontoret strax utanför den schweiziska staden Biel. Utanför, i den schweiziska bergsidyllen, är det så tyst att tiden nästan står still. På Swiss Timings huvudkontor är tempot desto högre. Nedräkningen till OS, som börjar några månader efter vårt besök, har startat och den sista utrustningen packas omsorgsfullt ihop för att skeppas till Paris strax därefter.

För att ett evenemang som OS ska kunna genomföras behövs tre saker: Idrottare som kan tävla. En stadion eller en bana som kan agera kuliss. Och så: 

– En tidtagare som mäter resultaten. Utan någon av dessa tre delar skulle det inte finnas något OS – eller någon annan tävling heller, för den delen. Vår roll som tidtagare kommer med ett enormt ansvar, säger Alain Zobrist. 

Vissa saker inom sport förändras aldrig. 100 meter kommer alltid att vara 100 meter. En minut kommer alltid att vara 60 sekunder. Men reglerna utvecklas hela tiden, och tidtagningen måste anpassas därefter. Detta är Swiss Timings grundsyfte – att tillhandahålla utrustning som kan göra mätning och tidtagning av sporter så exakta som möjligt, samtidigt som de följer utvecklingen av sporternas regelverk. 

För att ge ett exempel: När Jesse Owens tog fyra guldmedaljer i löpning och längdhopp vid OS 1936 fanns det inga startblock. Löparna grävde små hål i banan som de satte fötterna i och använde som startpunkt. 

– På 1930-talet hade man inte heller tekniken för att mäta tjuvstarter som man kan göra i dag, när startblocket är elektroniskt och kan registrera om idrottaren lämnar innan de hör startskottet. Det är något vi har utvecklat, säger Alain Zobrist.

Zobrist berättar om ett av de mest spektakulära ögonblicken i den olympiska historien – finalen i 100 meter frisim under OS i Rom 1960. På den tiden var tidtagningen fortfarande manuell. Varje simmare hade tre tidtagare, och den genomsnittliga tiden som de tre tidtagarna tog blev simmarens slutresultat. Till sin hjälp hade de tre ”måldomare”, vars beslut enbart baserades på deras syn under tävlingen.  

De tre tidtagarna för australiensaren John Devitt hade mätt exakt samma tid: 55,2 sekunder.

De tre tidtagarna för amerikanen Lance Larson mätte hans tid till 55,0, 55,1 respektive 55,1. Alltså en bättre tid än Devitt, och därmed en förstaplats.

– Men måldomarnas poängkort visade motsatsen. Detta ledde till stora kontroverser bland domare och de enskilda ländernas förbund. Slutligen tillsattes en jury som bestämde att Devitt var den verkliga vinnaren. Och ännu mer spektakulärt: att de nya olympiska rekordhållarna var både Devitt och Larson, säger Alain Zobrist.

Kontroversen ledde till att Omega och divisionen som senare skulle bli Swiss Timing började utveckla de elektroniska touchpads som används än i dag, där den enda mänskliga faktorn under tidtagningen är simmarna själva: när de rör vid plattorna stannar tiden. Simning blev därmed den första sport i historien där atleten stoppar sin egen tid. En teknik som användes första gången vid OS i Mexico City 1968.

I dag använder Swiss Timing allt från kameror till sensorer som reagerar på beröring. Även artificiell intelligens tar allt större plats, då modern datorkraft kan bearbeta mycket mer data än vad som tidigare varit möjligt.

Swiss Timing började förbereda sig för OS i Paris redan 2021, tre år innan den olympiska lågan nådde staden. 350 ton mätutrustning skeppades till den franska huvudstaden och som 550 tidtagare och tekniker sedan använde för att mäta idrottarnas prestationer. Det må vara fyra år kvar till OS i Los Angeles, men i Schweiz har förberedelserna inför nästa olympiska spel precis börjat. Nästa teknologiska landvinning är bara en tidsfråga.