Markus Krunegård: ”Mode blir äckligt när det blir frosseri”

Jag tycker det är jättekul med kläder. Det och alla andra möjligheter att manifestera sin personlighet är väldigt skoj. Ibland känner jag mig mer excentrisk och grandios och vill leka med kläder. Ibland vill jag bara vara i fred och ta på mig en jacka med luva och ett par bylsiga byxor. Det är mycket efter humör och tillfälle. Kläder är ett uttryck som alltid signalerar något, oftast är det kanske omedvetet. Det hela är väldigt känslostyrt och inte så annorlunda från musik egentligen. Man får någon idé och börjar tänka på hur en underställtröja skulle passa perfekt ihop med en viss t-shirt.

Jag tror stil också beror mycket på var man är. I fjol var jag i Austin i två veckor, och som den turist man är tog det inte lång tid innan jag blev sugen på att klä mig som en cowboy. Kläder är också väldigt bra för att hjälpa sig själv på traven till vardags. Om det är lite tråkigt väder så är det skönt att kunna känna sig lite fin. Tar man på sig något snyggt blir man på lite bättre humör och går lite rakare i ryggen. Det är därför det är viktigt med snygga skor, om du har en dålig dag eller så kan du titta ner och känna dig nöjd och upplyft.

Häromdagen köpte jag nya kläder, något som är både roligt och klurigt. Jag måste alltid vänja mig vid nya saker och det är alltid någon ny trend att hålla koll på. Helt plötsligt kan det vara jättekorta jeans och magtröja som gäller och då behöver man lite tid på sig för att få in det i kroppen. Det kan bli sjukt obekvämt annars. Att mode rör sig som tidvatten har jag alltid tyckt är konstigt. Ena stunden är man övertygad om att man kommer att gilla något för alltid, för att sen tycka att det inte känns bra alls ett halvår senare.

Men det finns ingen anledning till att det måste vara tidlöst. Det vore bra för planeten såklart. Likt mat blir mode äckligt när det blir ett frosseri. Man vill ju tro att det ska finnas något som är tidlöst på riktigt. Samtidigt kan jag tycka att det är spännande med folk som håller fast vid en stil lite för länge, människor som har en utstuderad stil som är helt fel. Det betyder att de måste varit stilmedvetna vid något tillfälle. Kanske är det så att de fastnat i en ålder då de kände sig balla och nu vägrar att släppa taget. De fick ligga så mycket när de var 25 att de fortfarande permanentar håret fast de är 35.

På sistone har jag haft på mig samma stickade tröja varje dag, den är väldigt skön, och när jag går till studion så blir det ofta den jag tar utan att tänka på det. Det är samma sak med mina vita jeans som jag sitter i just nu. Jag skulle kunna försöka variera mig mycket mer till vardags i stället för att ta det som råkar ligga framme på stolen. Just nu tycker jag mycket om Eytys och Acne, det gör båda jättefina grejer. Tiger of Sweden har jag också alltid tyckt är bra, deras 70-talsinspirerade samarbete med Ben Cobb var otroligt snyggt.

Annars blandar jag alltid upp mina nya grejer med second hand. Ett av mina favoritplagg var en skittajt Subaru racing-T-shirt som jag köpte på Ibiza. Den var skitdyr och jag var inte nykter när jag köpte den, men den är jättefin. Jag har använt den fem gånger, och nu vet jag inte var den är. Jag råkar också vara gift med en kostymör och stylist så det ligger alltid en massa kläder hemma. Ofta blir det att jag hittar något bortglömt gammalt plagg liggande som jag provar igen. 

Om jag ska spela live kan jag försöka att klä ut mig lite mer till Markus Krunegård. Då känns det som om jag har ett ansvar och känner att jag måste vara värd att titta på. På scen blir det också väldigt tråkigt att vara underklädd. Överklädd kan också vara tråkigt, men inte lika. Jag har lärt mig en del viktiga grejer av att stå på scen. Jag gillar till exempel att spela i klackskor, men ibland får jag skitont i knäna av att studsa runt i sådana. Den typen av teknikaliteter tänker man inte på annars. På scen försöker jag dels hitta något som jag själv trivs i – men som också är lite intressant för mig själv.

Att köra samma skinnjacka med samma jeans och samma t-shirt varje gång kittlar inte. Jag försöker undvika det. Överlag burkar jag alltid tänka att en romsk taxichaufför är idealet, min stilförebild. Att ha en stor skinnjacka, en skjorta med ett bälte och lite bredare byxor och lukta cigg, typ. Det har jag haft genomgående i 20 år.

Markus Krunegård slog igenom som soloartist med albumet ”Markusevangeliet” och singeln ”Jag är en vampyr” 2008. Nu är han aktuell med sitt tionde soloalbum, ”Bastard”, som är ute nu. I vår åker han ut på rikstäckande turnén Tour de Bastard, med start i Örebro den 21 februari.  Biljetter finns att köpa här.