Thom Sweeney Bespoke – Del I

Vi har vid ett par tillfällen tidigare besökt och skrivet om det unga skrädderiet Thom Sweeney i Mayfair, London. Efter att själv ha inspirerats av deras arbete beslöt jag att för knappt ett år sedan påbörja processen med att sy upp något med hjälp av dem. Denna vecka kommer hela processen från idé till färdigt resultat att beskrivas här på Manolo. Till vår hjälp har vi haft den duktiga fotografen Jamie Ferguson som dokumenterat allt med ett fantastiskt resultat.

Olof Nithenius | Publicerad 2014-09-29 10:42 | Lästid: 6 minuter

Då ett skräddarsytt plagg är något personligt kommer jag att tillåta mig att vid sidan av en objektiv redogörelse av arbetet vara lite personlig. Att sy upp ett skräddarsytt plagg är något helt fantastiskt och för att fånga detta är det viktigt med de personliga reflektionerna.

Någonstans har det under många år funnits en sorts romantisk bild från min sida av skräddarsydda kläder. Det har varit något lite exotiskt, exklusivt och svårtillgängligt. I takt med att mitt intresse för välklätt mode ökat så blev det till slut oundvikligt att inte prova helt skräddarsytt. Jag minns när jag 14 år gammal fick boken Gentlemannen av Bernhard Roetzel. Den må vara überklassisk och till viss del stel och gammaldags men då för 18 år sedan tändes det ändå en gnista och en dröm om att en dag så skall jag också besöka Savile Row och låta sy upp en skräddarsydd kostym.

Fram till dags datum har jag provat en rad olika måttbeställningstjänster av varierad kvalitet. Jag har även provat flera, i många fall riktigt bra, tillverkare av färdig konfektion och låtit en ändringsskräddare göra små justeringar för en bra passform. I takt med att jag till viss del börjat arbeta med mode, lärt mig mer och fått ett ännu större intresse så kände jag att nu var det dags att förverkliga min dröm. Min romantiska bild av Savile Row kanske ändrats lite över åren. Idag tilltalas jag mer av en något mjukare konstruktion och kontinentalt snitt än vad de klassiska Londonskrädderierna erbjuder. Efter att besökt och skrivit om Thom Sweeney vid flera tillfällen så kändes det som att de har en stil som tilltalar mig. Det är klassiskt och brittiskt men med en uppdaterad och modern look.

När valet väl var gjort och jag träffat Luke Sweeney för en konsultation så började nästa stora och svåra val. Vad i hela fridens namn skulle jag göra för något? Först var tanken att göra en tidlös klassisk marinblå kostym i lättare flanell. Ett måste i alla garderober och som kommer att hänga med hur länge som helst. I sista stund ångrade jag mig och tänkte om. I och med att detta idag var mitt första skräddarsydda plagg (bortsett från ett antal skjortor) så tänkte jag praktiskt. Vad kan jag göra för att optimera användningen och tillfällen att bära det? Jag valde därför istället att göra en udda lite grövre grönmelerad flanellkavaj med fint fiskbensmönster samt ett par mellangrå flanellbyxor. Båda dessa i tyg från Fox Bros den anrika brittiska tillverkaren av världens bästa flanell och i vikten 370 g/m. Genom att göra på detta sätt kan jag bära dem ihop eller separat ihop med andra plagg.

Thom Sweeney Bespoke – Del I — Tyget från Fox Bros.

Nästa steg var konsultation och måttagning av Luke Sweeney. Luke tillsammans med kollegan Thom Whiddett grundade skrädderiet 2007. Luke är den som i första hand är ansvarig för kundkontakter och måttagning medan Luke är huvudansvarig för tillskärningen. Vi pratar om mode i allmänhet och skräddarsytt i synnerhet samtidigt som Thom på ett väldigt avslappnat sätt tog mått på mig och noterar dessa i sina anteckningar. Jag berättar vad jag gillar och önskar och vi resonerar tillsammans hur mina plagg skall se ut. Jag har tydliga åsikter och Thom vägleder mig vad som kommer passa min kropp vad gäller proportioner.

Kavajen blev en enkelknäppt modell med två knappar. Slagen är 10 cm och därmed relativt breda. Midjan är markerad och siluetten smal och smickrande med höga ärmhål. Kavajen får en uppbyggd konstruktion men axlarna har en mycket lätt uppbyggnad. Detta är något jag och Luke pratade mycket om och kom fram till var att föredra. Jämfört med många andra av Londonskräddarna är de dock relativt mjuka. Det blir en så kallad cigarraxel med ett lite lätt veck på ärmen som syns. Vidare förses den med två slitsar i ryggen och då att jag valde en uddakavaj föreslår Luke utanpåliggande fickor samt en infälld bröstficka.

När det kommer till byxorna så valde jag en modell med en relativt hög midja och klassisk vidd över låren med en svagt avsmalnande form ner mot byxans avslut. De saknar frontveck och har alltså en slät front. Jag vill att de skall sitta på plats och ha ett snyggt fall och för att uppnå detta är tillskärningen och måtten extremt viktigt. Byxorna görs utan bälteshällor och med små spännen, sk side adjusters, i sidorna för att kunna göra microjusteringar så att de sitter på plats. Detta är en detalj som är vanlig just på skräddarsydda byxor. Jag ber även om välplacerade knappar på byxans insida så att jag kan bära dem med hängslen. Diskussion uppstår mellan mig och Luke vad gäller längd och fotvidd. Jag har helt klart smittats lite av de senaste årens trend med snäva och korta byxor men vi möts någonstans på mitten och jag väljer 20 cm fotvidd och ett 5 cm brett slag kombinerat med en längd som precis nuddar skon.

Efter en stund säger Luke att det var nog allt han behöver. Jag blir lite förvånad och tänkte att jag inte gjort alla val än. Jag har vid tidigare MTM-beställningar fått göra otaliga fler val och nu när det gäller min helt skräddarsydda beställning så var så inte alls fallet. Jag påtalar detta för Luke som ler lite och säger att det är ju det som är fördelen med skräddarsytt. Han menar att han har 3 provningar på sig att få till allt så att det blir rätt. Dessutom säger han att under vår pratstund så har han fått en bra känsla och avrundar med ”I think I know what you like now”.

Tre månader går och vid mitt nästa Londonbesök sker den första avprovningen. Plaggen är nu inte färdiga utan ihoptrocklade men på ett sådant sätt att man får en mycket bra känsla för passform och utseende. Vid detta tillfälle är inte Luke på plats men en av hans anställda hjälper till istället. Vi ändrar en rad små detaljer där främst ryggen över skuldrorna släpps ut lite. Ärmarna längdes något och midjan på byxorna släpptes ut något. Skräddaren som hjälper mig ser även en rad små detaljer som jag inte uppfattar och ritar och nålar här och där på såväl kavaj som byxa.