The world according to skomakaren

Första gången som jag i mitt vuxna liv tog mig till skomakaren var efter att ett par boots slitits så hårt att jag skapat mig några luftventiler. Bra för lukt, mindre bra för väta. Djävligt uppretad stod jag och skällde på världen i största allmänhet och det förlorade begreppet kvalitet i synnerhet. Att behöva laga skor efter några månaders användning var inget som man kunde tillåta. Skomakaren tittade förvånat på mig, laga? Du lagar inte dina skor, det här är bara underhåll. De följande tio minuterna fick jag mig en snabb lektion i skor och den ädla konsten skovård. Nu, tre år senare tänkte jag föra vidare den kunskapen till er läsare. Därför har jag åter begett mig till Davidsons skomakeri på Skolgatan 33 i Uppsala. Över en ångande kopp kaffe och med skomakeriets omistliga doft som sällskap blev det två timmars skostoppning för mina okunniga öron.

Mäster Davidson är skomakare i tredje generationen. Blott 29 år gammal pratar han om fotdon med sådan pondus att det inte råder någon tvekan om att han har läst i blodet. 1998 slog han upp portarna till den egna verksamheten. Sedan dess har butiken fått ett ordentligt ansiktslyft och från att tidigare nöja sig med att laga dina skor, tillhandahåller han idag även Crockett & Jones, R.M Williams och Sea Avenue för dig som vill åldras med dina fotkompanjoner.

För att vi inte skulle fastna i en teoretisk diskussion om lipp, läpp och allt annat som dina skor består av, valde jag att ta med mig två egna par skinnskor. Det här är skor jag köpt utan en tanke på kvaliteten, men vilka jag förutsatt skulle hålla någon form av standard då de inte varit gratis. För oss får de nu stå som referenspunkt när skomakaren ger sig i kast med att förkasta och belysa de vanliga bristerna med ogenomtänkta skor.

Först ut har vi ett par Sanddojor. Inhandlade under denna säsong och med en prislapp på 2 500 kronor.

– Det första jag tittar på är skinnkvaliteten. Den kan ofta vara svår att bedöma, men är likväl väldigt viktigt. Sedan kollar jag på konstruktionen. Hur sulan är fastsydd och naturligtvis också dess kvalitet. Sist kollar jag på sömmarna. Det är tyvärr problematiskt att göra utan att sprätta upp skon. Ofta blir det att man går bakvägen och kollar på konstruktionen. Om det är en välkonstruerad sko brukar det betyda att man inte heller fuskat med sömmarna.

– I det här fallet är ovanlädret väldigt flexibelt. Det är ett tunt garvat skinn som nästan är nappaaktigt. Problemet är att det kommer att få en ärrig yta snabbt. Å andra sidan kan det vara meningen med just denna sko. Skinnets förmåga att åldras och patineras är det som gör det så fantastiskt. Hur du vill att skon skall åldras beror ju på vilken stil den har. Personligen föredrar jag brunt skinn då det har helt andra möjligheter att förfinas med åren. En svart sko är en död sko i mina böcker. Med ett tjockare skinn och en styvare sula så minskar du risken för att skinnet skall krackelera. Även om sulan är mjuk och flexibel skulle jag ändå bedöma att kvaliteten på det här skinnet är helt ok, för att inte säga bra. Det är en fördel med ”modeskor”, även om det fuskas med kvaliteten när det kommer till övriga bitar är skinnet sällan dåligt.

– Konstruktionen är inget vidare. Sömmen som du ser runt sulan är antagligen ditsatt för syns skull och har ingen funktion. Det skall bara se dyrt ut. Sulan i sig är väldigt tunn och klackbasen är gjord i någon form av fiberpapp. Hade jag varit du så hade jag bytt ut den direkt till en bas i läder (vilket går på ca 350 kr). Det kommer att ha en dämpande effekt som gör det behagligare att gå i skon, dessutom håller basen längre och åldras snyggare. Sedan är det ju lädersula och om du tänker använda skorna på höst/vinter i Sverige måste du lägga på en gummisula (kan kosta dig 300-400 kr). Lädersula är gjorda för inomhuspromenader eller torra trottoarer och så ser inte svenska vintern ut, bara att acceptera. På det stora hela får skon knappt godkänt.

Över till mina mockafavoriter, tillverkade av n.d.c, som fyndats under sommaren för 1 350 kronor och med en ursprunglig prislapp på 2 700 kronor.

– Även om den här skon inte är randsydd (vi kommer till det senare) är den i alla fall durksydd och faktiskt ganska välgjord. Här har man i och för sig börjat med att limma in ovanlädret (lädret som utgör själva skon) och sulan, men avslutningsvis har man sytt fast sulan rakt genom skon. Durk kommer från tyska durch som betyder genom. Det innebär att du måste slita ned sömmen innan sulan kan lossna från skon.

– Vad gäller skinnet är det mocka och det är alltid svårt att avgöra om det är riktigt supermocka eller om det är vanligt spalt. Mocka är för övrigt köttsidan och narv är den blanka sidan där håret tidigare satt. När du flår ett djur är skinnet väldigt tjockt, varför man klyver det i flera delar. Man spaltar skinnet. Av spalten kan man borsta upp ena sidan och få en mocka som alltså inte är köttsidan utan istället spaltmocka. Det ger inte samma kvalitet, men när det kommer till mocka är skillnaden inte så stor. Många vanliga skinnskor har dessvärre också spaltskinn. Här tar man spalt och lägger på en tunn plastfilm vilket gör att det ser ut som blankt och fint ovanskinn. Problemet är att skinnet har mycket större tendens att vecka sig och krackelera.

– Sulan är även här av läder, men jag ser att du har gått med dem i torrt underlag vilket är bra. Det absolut viktigaste du måste tänka på med mockaskor är att inte skita ned dem och att hålla dem torra. Om du sköter dem rätt skall de kunna hålla sig snygga i upp till tio år. Jag tycker att skorna verkar bra, men skulle själv aldrig lägga ut mer än 1500 kronor på dem. Bättre än så är inte kvaliteten.

Jag vet inte om jag sitter med lång näsa. Jag har ju inte köpt något av paren för deras hållbarhet. Samtidigt blir jag lite svettig när Markus slår ned på fel och brister med skorna. Två saker som ständigt återkommer under vår diskussion är begreppet randsydda skor och definitionen på handsydda skor. Det visar sig att jag själv missbrukat begreppen.

– Det händer varje dag att folk kommer in i butiken och frågar om skorna jag säljer är handsydda. Jag brukar svara att ja, det är de, men kan aldrig riktigt förstå vad kunden menar. Även de crapigaste av crapskor, gjorda i Kina av fastkedjade slavkvinnor som jobbar tjugo timmar om dagen, är handgjorda. Det är ingen maskin som gör jobbet utan det är händer som håller i skorna när sömmarna sys eller sulorna limmas. Sedan är det skillnad på hur mycket tid som läggs ned på varje sko och kunskapen som ligger bakom, men alla skor är handsydda. Begreppet ”handgjord” är helt oväsentligt och säger ingenting om hur skon är tillverkad.

– Riktiga skor (skomakarens egen definition) är randsydda. Randsömmen i sig är den söm som håller fast bindsulan mot ovanlädret och det är en söm du aldrig ser. Det som skiljer en randsydd sko från andra skor är att alla detaljer på skon är sydda vilket ger en överlägsen hållbarhet i jämförelse med skor med limmade delar. Om du är intresserad av att köpa en sko av bästa kvalitet skall du alltså fråga efter randsydda, inte handgjorda, skor.

Kunskap är makt och även om jag känner mig mäktig efter denna lektion är jag fortfarande inte rik och då ett par randsydda skor börjar på 3 000 kronor så (köpet av Sandskorna var smärtsamt nog i sig) får det dröja innan de lägrar min hallmatta. När vi ändå är inne på ämnet bra skor blir jag nyfiken. Vart tillverkas de bästa skorna?

– Ska du ha skor av klass får du vända blicken mot Northampton, England. Visst hör man folk snacka om italienska dojor, men dem räknar jag inte ens. Northampton var från början en garveristad och då det var där det bästa skinnen fanns placerade sig även de bästa skotillverkarna där. Church har sin fabrik där, Crockett & Jones lika så. Många av de mer prestigefyllda modehusen får sina skor tillverkade i dessa fabriker. Man flyger in sina egna designers som tillsammans med fabrikens skokonstruktörer tar fram nya modeller. Det här är tillverkare i yppersta världsklass, men för den riktiga skokonnässören är det Edward Green som gäller. Fabriken säljer framförallt sina skor hos John Lobb på Jermyn Street i London. De är ett fåtal anställda och spottar inte direkt ur sig skor. Visserligen matchar Crocketts handgrade collection Greens skor, men mindre upplaga ger mer exklusivitet. Dessutom ägs de av Hermes och jag kan tänka mig att de till viss del står för tillverkningen av modehusets skor och läderaccessoarer.

Markus vill ändå påpeka att det inte spelar någon roll hur välgjorda ett par skor är om du inte sköter dem ordentligt.

– Jag har fått in ett par Allen Edmonds, som med rätt skötsel skall hålla i upp mot tjugofem år, men som på ett år slitits så hårt att de gick att smula sönder.

Hur undviker man då att misshandla sina favoritskor?

1. Använd inte skorna dagligen. Helst skall du låta dem vila två dagar mellan varje användningstillfälle. När det gäller skinnskor så visst andas de, men de hinner inte släppa ut all fukt dina fötter producerat om de inte får vila. Resultatet är att salterna från fotsvetten (som ligger på ca 4 cl per dag för varje fot) kommer att dränera garvsyran i skinnet och till slut är skinnet lika torrt och hållbart som papper. Skinn som är fuktigt slits fem till tio gånger så snabbt som om det vore torrt.

2. Skoblock, inget nytt, men något som förvånansvärt många bommar att använda.
– när jag kommer in med mina IKEA-block av plast får jag onda ögat av Markus.
Skoblocken skall naturligtvis vara i trä. Plast böjer sig och ger inte lika mycket stadga till skon och framförallt hjälper det inte skon att avlägsna fukten. Trä har en uppsugningsförmåga som mig veterlig plast saknar. En sak som är viktig att tänka på är att inte spänna skon för hår. Använder du fel block kan det göra mer skada en nytta. Skoblocket skall vara hårda och i största möjliga mån motsvara din fot. Blockets grundläggande funktion är att spänna ut skinnet vilket gör att det inte veckar sig, något som gör att skon håller sig snygg avsevärt mycket längre. Spänner du det för hårt töjs skinnet ut och veckar sig när du går med skon. Det är en dum sak att snåla på då du kan få hyfsade skoblock för ca 150 SEK.

3. Torka av dina skor efter du har använt dem. Har de blivit skitiga eller blöta är det bara att ta fram trasan. Det kan vara jobbigt för stunden, men det räddar skorna i längden.

4. Smörj in och impregnera dina skor regelbundet. Återigen är det lätt att låta lättjan styra, men tänk på att det är små saker som krävs för att dina skor skall hålla sig snygga längre.

Själv sätter jag i halsen när jag hör att det är två dagars vila som krävs för mina skor, men förstår vad Markus menar. Jag har tidigare köpt skor utan en tanke på att de skall användas i flera säsonger. Nu på ålderns höst (närmare trettio än tjugo) har jag allt mer kommit att charmas av tanken på klassiska skor som kan följa med genom modenycker. Fortfarande är mitt köpbeteende präglat av säsongskonsumtion, men jag blir ändå nyfiken på att höra vad det är som krävs för att kalla sin skosamling komplett. Markus lägger pannan i djupa veck, men har efter fem minuter tagit fram allt som han anser en man behöva (det divideras en hel del om hur många skor man behöver för varje säsong, vad som är en säsong och hur lång en sådan är). Innan ni börjar hoppa upp och ned för att det inte finns några sneakers med på bilden, försök att komma ihåg i vilket sammanhang vi befinner oss. Förhoppningsvis kan ni som jag njuta av den genuina bild som möter er. Kanske inte världens coolaste skor, men ändock en samling som inger respekt. Precis som skomakaren, förutom att han är cool och inger respekt.