Remade in Switzerland

Två år efter att ha gått ut London Royal College of Art
lanserade Christopher Raeburn 2008 sitt eget märke. Raeburn blev
snabbt uppmärksammad för sitt okonventionella formspråk och inte minst udda arbetssätt.
Utgångspunkten för kollektionen är gamla militärplagg som plockas isär för att
sedan sys om till moderna plagg i Raeburns studio i östra London.  Känslan för detaljer och snitt har lett till
flera utmärkelser och lockat prestigeåterförsäljare som Harvey Nichols i London, 10 Corso Como i Milano samt
Beams i Japan.

– Jag började samla på
gamla militiärplagg och upptäckte att tygerna de var tillverkade i inte längre
går att få tag på. Tyger för militära ändamål är ofta helt vattentäta, har god
andningsförmåga och dessutom extremt slitstarka, berättar Christopher Raeburn.

Varför valde du just militärplagg?

– Det som är
intressant med gamla militärplagg och tyger är de är tillverkade ur ett uteslutande
funktionellt perspektiv, men är samtidigt estetiskt väldigt spännande.  Jag försöker alltid behålla många
originaldetaljer, men samtidigt är det viktigt att allt fyller en funktion även
idag och att passformen känns modern. Sett till gamla militärplagg är ofta
själva passformen katastrofal.

Finns det ingen risk
att det blir en gimmick att använda återvunna material?

– För mig handlar det
inte så mycket om att det är just återvunna material. Jag gillar helt enkelt
känslan i tygerna som är närmast outslitliga. För min egen kollektion har jag
börjat använda nyproducerade material, men jag vill samtidigt att de skall
hålla en livslängd.  

Hur går själva
designprocessen till?

– För samarbetet med
Victorinox så började jag med att besöka militära överskottslager i Schweiz för
att hitta gamla plagg och tyger.  Det är
ju lite speciellt att köpa så stora kvantiteter av gamla militärplagg och många
undrar verkligen vad jag skall göra med 150 gamla sovsäckar. Utifrån det jag hittade
skapade jag en idé om hur jag kunde översätta detta i ett modernt plagg. I den
här kollektionen rörde det sig både om att sy om befintliga plagg i en modern
tolkning, men även skapa helt nya plagg från tyger som haft ett helt annat
användningsområde som vindjackorna tillverka av fallskärmar. För mig har det
även varit viktigt att minimera tygspill. Exempelvis har jag gjort kepsar i det
tyg som blivit över från ullrockarna.  

– Detta arbetsätt ställer
naturligtvis helt andra krav på noggrannheten i val av material. Att köpa
nyproducerat tyg på rulle gör att man kan förvänta sig en likvärdig kvalité för
hela tyget. Här måste varje enskild originalprodukt granskas.  För några år sedan köpte jag gamla
stoppfallskärmar i en suverän kvalité, men när jag beställde från samma lager
igen var fallskärmarna fulla med hål. Det är inte så roligt att köpa 50 gamla
stoppfallskärmar som är totalt omöjliga att använda.

Samarbetskollektion med Victorinox innehåller totalt nio
plagg och accessoarer. Samtliga är tillverkade i endast 100 exemplar. Vid sidan av ovan nämnda vindjackor tillverkade i
fallskärmstyg rymmer kollektionen bland annat även en dunjacka tillverkad av
sovsäckar och där själva fodralet till sovsäckarna förvandlats till en parkasjacka. Allt
är tillverkat i samma ateljé där Victorinox grundare Karl Elsener 1884 skapade
den första schweiziska armékniven. 

– Det var många som sa
till mig att det skulle vara helt omöjligt att sy kläder här i Schweiz, men vi
hittade fantastiskt duktiga studenter vid en lokal design- och sömnadskola som
gjort ett fantastiskt jobb. För den här typen av produktionsprocesser är själva
tillverkningen allt. Eftersom själva materialen varierar innebär detta arbetssätt
ett ständigt problemlösande och det skulle vara omöjligt att översätta det vi
gör i en storskaligare produktion.   Jag har alltid varit mer produktorienterad och
massproducerade modeprodukter är aldrig något som tilltalat mig, avslutar
Chrisopher Raeburn.