Manolos guide till ovanläder för skor

Kalvläder

Den absolut vanligaste typen av läder i skor av högre kvalitet. Anledningen är att kalvskinn är mjukt, formbart och tåligt. Förr i tiden kallade man bara hudar från riktigt unga djur, oftast bara en-två månader gamla, för kalvläder. Idag har den gränsen sträckts relativt mycket så vad som går under benämningen kalvhud kan vara relativt stora, upp till 30-35 kvadratfot. Allt skinn från nötdjur som används i sko- och klädtillverkning är restprodukter från matproduktion.

Nästan allt kalvläder som används för skor är kromgarvat, görs det i europeiska garverier är miljökraven mycket hårda med helt slutna system och bra personalskydd. Viktigt är att skor i kromgarvat läder när de slängs sorteras som miljöfarligt avfall, då trevärt krom som används vid garvning omvandlas till betydligt värre sexvärt krom vid förbränning. Foderläder (som oftast är kohudar) är nästan alltid vegetabiliskt garvat, och det finns också en del vegetabiliskt garvat kalvovanläder. Kromgarvat slätpressat full-grain kalvläder är lätt att putsa fint med skokräm och polish.

Mocka är nuförtiden vanligast benämningen på så kallad spaltmocka, där man splittar kalvhudarna i två eller till och med tre lager där insidan slipas, mocka där hela huden används kallas på engelska reversed calf och används för dyrare skor.

Det som kallas grainläder är kalvhudar som istället för att slätpressas präglas med ett mönster.

Ko- och oxläder

Skinn från kor och oxar är tjockare och inte lika tåligt som kalvskinn. Det är också svårare att hitta helt perfekta skinn från de fullvuxna djuren då de levt längre och utsatts för mer. En lite ruffare version av kalvlädret kan man säga, som används främst i billigare skor och som innerfoder.

Hästläder

I princip synonymt med cordovan, och det är absolut den vanligaste typen av läder från djuret vid skotillverkning. Cordovan skiljer sig mycket från vanligt läder då man här tar bort hela graindelen, det som är det fina på exempelvis kalvläder, ner till ett muskelmembran, kallat shell, som ligger mellan hästens ytter- och innerhud på rumpan. Det garvas sedan på ett speciellt sätt och ger lädret dess oljiga glansiga karaktär och böljande gångveck. Det är också därför som man kan borsta ur märken och annat ur cordovan, och det som gör det väldigt tåligt på lång sikt, att det är muskelmembranet som är lädrets yta.
Man gör också annat läder av andra delar av hästens hud, som i de flesta fallen påminner mer om kalvläder med grain-delen kvar, också tåligt och relativt flexibelt material.

Grisläder

Har blivit vanligare som material i skor på senare år, detta då ny teknik gjort det lättare och billigare att kromgarva även grisläder. Finns många grisläder som är väldigt mjuka och följsamma, men också lite känsligare och kanske bättre anpassade för damskor. Finns dock tjockare, tåligare grisläder, och det kan vara ett utmärkt alternativ till kalv, då det ligger ungefär i samma prisnivå. Har en intressant karaktär med större porer som ger liv i lädret.

Krokodil- och alligatorläder

Det är främst delarna från magen och sidorna hos krokodiler och alligatorer som används, ett skinn som, tvärtemot vad många tror, är mjukt och flexibelt. Krokodilen är utrotningshotad, och det krokodilskinn som används i skor och accessoarer kommer i regel bara från djur avlade på certifierade farmar i främst Australien, Asien och Sydafrika. Det är anledningen till att det kostar väldigt mycket. Generellt är alligatorläder dyrare än krokodil, men allra dyrast är ofta det mycket fina lädret från sötvattenkrokodilen. Det som kallas alligator- eller krokodilmocka är i regel utsidan av lädret som slipats, borde med andra ord egentligen kallas nubuck.

När det gäller krokodil- och alligatorläder, och egentligen alla typer av exotiska läder, är det viktigt att bara köpa så kallat CITES-certifierat läder.

Kajmanläder

Likt krokodil- och alligatorläder på många sätt, men är av sämre kvalitet och det bildas lättare småsprickor, därför billigare och inte lika vanligt bland kvalitetsskor som krokodil och alligator.

Känguruläder

Påminner om kalvläder, men är ofta lite tunnare och med en annan yta som är lenare och mjukare. Rätt stryktåligt läder, som i många fall dock kan vecka sig en hel del. 

Strutsläder

Strutsläder är väldigt mjukt och formbart, och känns lätt igen på de cirkulära upphöjningar som finns över hela lädret, där fågelns fjädrar suttit. Andas bra och ger bekväma skor. Strutsar avlas på speciella farmar och är ett ganska vanligt läder, så går att få tag på till helt okej pris.

Stingrocka

Mycket hårt och tåligt skinn. Svårbearbetat då man måste sy mellan de små, stenhårda upphöjningar som är i skinnet, det brukar gå många symaskinsnålar när ovanlädret sys.  Därför görs skor i stingrocka oftast som wholecuts eller modeller med få olika delar. Dyrt, både på grund av hantverkskraven som ställs för att göra skor i materialet, och för att skinn från stingrocka är relativt ovanligt.

Ödleläder

Har lite olika utseende och egenskaper beroende på vilken typ av ödla det är ifrån, men generellt är det ett skinn som är relativt tåligt mot repor men känsligt för sprickor, och då ödlor oftast är ganska små krävs ofta skinn från flera djur för att få ihop ett par skor. 

Ormskinn

Har mycket gemensamt med ödleläder, exempelvis i att det i regel tål repor rätt bra men är relativt sprickkänsligt. Beroende på vilken orm som används är karaktären på lädret väldigt varierande.

Ren- och älgläder

Det här är mjuka skinn ofta med en fin grainkaraktär, men då djuren lever ute i det fria i ofta tuffa miljöer så är det i regel mycket märken och annat på hudarna. 

Hjortläder

Väldigt mjukt skinn, så mjukt att det sällan görs skor i det utan materialet passar bättre för exempelvis handskar, men det finns undantag, då ofta lätta loafers eller liknande. Oftast försöker man använda ett hårdare skinn som foder för att ge stadga åt skor med hjortovandel. 

Navelsvinsläder

Skinn från navelsvin, eller pekarisvin, går oftast under benämningen peccary och är precis som hjortskinn ett mycket mjukt skinn som är vanligt i handskar, men som det också går att göra skor av. Påminner utseendemässigt så klart en hel del om grisläder. Är i princip omöjligt att putsa till någon glans.

Getläder

Tunt och känsligt skinn, som passar sig bäst för lätta, luftiga skor för sommaren. Exempelvis är getmocka ett mycket trevligt material för car shoes.

Det finns så klart ännu fler lädertyper än dessa som det görs skor i, men det här är ett urval av de vanligaste och minst ovanliga, så att säga. Läder från exempelvis elefant och säl som inte varit helt ovanliga är idag mer eller mindre förbjudna att nyproducera, därav är de utlämnade.