Kostymtyger med Lalle

Olof Enckell | Publicerad 2009-09-30 16:33 | Lästid: 5 minuter

Reportage: Väverierna har inlett en revolution. Nya vävtekniker och högteknologiska material skapar superlätta tyger som varken skrynklar eller svettas. Manolo träffar ständigt stilsäkra Lalle Johnson för att diskutera skillnaden mellan super 160-tyger kontra kashmirblandningar och hysterin kring att hitta den perfekta resekavajen.

Vid sidan av en rad stylistjobb arbetar Lalle sedan tre säsonger tillbaka aktivt med J.Lindebergs mer dressade del som bland annat innefattar märkets avdelning för måttsytt och som sys i samarbete med Parma-baserade Gianfranco Bomenzzadri. En av arbetets viktigaste delar har varit att hitta tygleverantörer:
– Det är lätt att glömma bort, men själva tyget är minst lika viktigt för kostymens helhetskänsla som passformen. Bättre tyger ger ett helt annat fall. Det är något svenska tillverkare har varit och i hög utsträckning fortfarande är väldigt dåliga på, säger Lalle.

Det pratades ju ofta om nya superavancerade tyger och unika vävtekniker. Vad tycker du är den tydligaste trenden bland väverierna?
– Det är den eviga strävan efter så tunna och lätta tyger som möjligt. Senaste säsongerna har alla varit i helt galna i att producera den perfekta resekavajen med så långa fibrer som möjligt för att inte skrynkla. Samtidigt är det väldigt få tillverkare som behärskar denna typ av extremt lätta tyger och som faktiskt kan få fram den lätta känslan hela vägen . Sedan är det självklart hela trenden med technotyger där japanerna ligger i framkant.
Det är en så avancerad vävteknik och högteknologiska material att man ibland knappt vet vad man håller i.

Vilka väverier leder utvecklingen?
– Jag skulle säga Loro Piana. Varje säsong presenterar de en tygkollektion som överraskar. I Sverige pratades det om The Wave, vilket bara är ett exempel på deras superlätta tyger. Sedan tycker jag Sondrio, som representerar en liten annan skola, är väl värda att nämna. Många av deras tyger kokas för att ge en vintagekänsla och används av bland annat Boglioli. Där är lättheten kanske inte det allra viktigaste.

Hur står sig de brittiska väverierna?
– Det finns många fantastiska brittiska väverier som verkligen värnar om sin tradition. Hela den italienska tygindustrin med märken som Carlo Barbera och Zegna har utgått från brittiska mönster, men översatt tygerna för ett något varmare klimat. Britterna har fortfarande lite gedignare och tyngre tyger, vilket även präglar konstruktionen där italienarna använder sig av ett mjukare snitt medan britternas silhuett är mer strukturerad.

Lalle visar skillnaden mellan Loro Pianas Super 160-tyger och ull/kashmirmixarna.

Vad tittar du på när du väljer tyg?
– Det är väldigt svårt. Det är en sak att se ett mindre tygprov, intrycket blir helt annat i en större kostym. Men till stor del är det magkänsla. Hur tyget rör och beter sig. Sedan är det viktigt att inte ha för bråttom. Många tittar väldigt mycket på vad som är inne för stunden. I princip alla av dagens kostymtyger utgår från väldigt klassiska mönster. Det är pinstripe, glencheck och herringbone med viss variation. Ändå får vissa det att framstå som glencheck var så 2008. Men kolla på gatan; hur många bär glencheckrutiga kostymer?

Hur kan man som kund avgöra tygets kvalité?
– Den bistra sanningen är ofta att du får vad du betalar för. Tittar man på made to measure tycker jag 9000-15000 kronor är en bra riktlinje för att du skall veta att det du får är bra. Med lägre priser har tillverkaren med största sannolikhet sparat på konstruktion eller tyg. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, men någon detalj bli alltid lidande.

Ett begrepp som ofta kommer upp med kostymtyger är super 100-tyger. Vad säger egentligen siffran om tygets kvalité?
– För att uttrycka det enkelt så ju högre siffran är desto tunnare är garnerna. Tunnare garner ger ett lättare ty, men också en detaljrikare yta. Tittar man på exempelvis på rena super 150-160-tyger kräver de ofta en så finskalig vävteknik att de inte sällan är dyrare än blandningar av ull- och kashmir. När det kommer till sommarkostymer är för tunna super 100-tyger sällan att rekommendera. I lättare garner blir de extremt känsliga och fungerar i princip bara till kavaj.

Sett till utpräglade vintertyger, vad skiljer exempelvis super 160-tyger från ull- och kashmirblandningar
– Det är väldigt svårt att svara på generellt utan varierar från tyg till tyg. Rena kashmirtyger har en mjukare känsla, som jag tycker lämpar sig bättre för ledigare kavajer där känslan är lite som att bära en cardigan. Nackdelen med rena kashmirtyger är att de är relativt känsliga. När det kommer till rena ulltyger kontra blandningar av ull och kashmir brukar ulltygerna ha lite med lyster medan kashmirblandningarna generellt har en lite mjukare yta.

Hur ser du på blandningar med exempelvis polyester?
– Det är verkligen ett område där det hänt mycket. Idag finns det fantastiska kvalitéer med polyester. Personligen tycker jag dock det passar bäst i lite mer sportbetonade plagg som ledigare kavajer och slimmade jackor. I viss mån även rockar för att ge skydd mot regn.

Vilken inverkan har kvalitén på själva ullen för tygets kvalité?
– Det är en enorm skillnad. De bästa väverierna är väldigt restriktiva med vilken ull de väljer. Fåren skall inte klippas mer än en gång per år och det är underpälsen från magpartiet väverierna är intresserade av. Sämre tyger är ofta vävda av restprodukter och ull som blivit över.