Kostymsilhuettens ständiga förändring

Man pratar ofta om trender inom kläder. Vissa med avsmak och andra med spänning men oavsett hur man ser på dem kommer de allra flesta att på något sätt påverkas av dem. Även de mest konservativa skräddarna har uppdaterat sin kostymsilhuett efter tidens tand och inom konfektion är det närmast omöjligt att hitta något som inte ligger i tiden, oavsett om man tittar hos budgetkedjor eller premiumtillverkare.

Jag har med hjälp av illustrationer och bilder från herrmodets gyllene era mellan 1910-1970-talet tänkt summera hur den manliga kostymsilhuetten förändrats.

1910-1920

Vad många inte känner till är att normen för den manliga silhuetten under den här perioden är anmärkningsvärt smal. Framför allt i ben och ärmar och kavajernas axlar och snitt påminner faktiskt en hel del om hur modet sett ut de senaste åren. Självklart med en helt annorlunda styling där kostymer i tre delar, hattar och inte minst button boots var tydliga inslag. 

1920-1930

Modet under 1920-talet fortsätter på samma bara och är fortsatt smalt i såväl ärmar, bröst och midja om man får tolka dessa illustrationer fritt. Under årtiondets senare delar ser vi dock något mer volym i framför allt byxor. 

1930-1940

Här ser vi en tydlig motreaktion på den nätta och smala silhuett som dominerat sen tidigt 1900-tal. Byxorna är markant vidare och vi ser också en helt annan axeluppbyggnad. Rockarna blir stora i såväl midja som bröst och ärm samt rejälv tilltagna i längd. 

1940-1950

Om 1930-talet började en motreaktion mot det nätta mansidealet så är det under 1940-talet som det befästs på allvar. Här blir kavajaxlarna kraftigt markerade och bröstet får volym och tydlig så kallad ”drape”. Byxan är fortsatt väldigt vid och med den kanske högsta livhöjd under 1900-talet. Allt detta är ett tecken på det rådande mansideal för tiden där man försöker skapa en maskulin silhuett med breda axlar och bröst samt markerad midja. 

1950-1960

1950-talets kostymsilhuett är fortsatt generös och här ser man mindre markerad midja samt ett lite rakare snitt. Byxan börjar långsamt smalna av igen även om den med dagens mått mätt, fortfarande är väldigt vid. Slipsarna blir i slutet av 50-talet precis som kavajslagen allt smalare och skjortkragarna mindre. 

1960-1970

1960-talet är det årtionde som kanske främst förknippas med det mode som dominerat de senaste 10 åren. Byxans silhuett är kortare och något smalare, samma sak gäller kavajslag och slipsar och färger och mönster är ganska återhållsamma. Mörka kostymer, vita skjortor och randiga eller enfärgade slipsar är normen och hatten upplever sitt sista årtionde som mannens självklara accessoar. 

1970-1980

Den sista eran av elegant herrmode hävdar många var 1970-talet. Jag vill inte vara så konservativ men det ligger tveklöst något i hur idealet kring passform under 1980- och framför allt 90-talet förändras till det sämre. Under 1970-talet ser vi en tydlig motreaktion mot 50- och 60-talets strama och återhållsamma stil. Det manifesteras genom generösa kavajslag och stora skjortkragar, breda slipsar och utsvängda byxor. 

Sammanfattning

Det är viktigt att ha i åtanke att när man gör den här typen av generaliseringar så finns det alltid variationer i såväl rådande trender som själva tidsperioden. Om man tittar på trendcykler så brukar den eran de representerar sträcka sig ett par år in i nästa årtionde osv. Exempelvis påminner stora delar av det tidiga 1980-talet mer om 70-talets discoera än de stora kostymer med kraftiga axelvaddar som dominerade i slutet av decenniet och en bra bit in på 1990-talet. 

En sak som är intresssant är hur i princip ingen på någon av dessa illustrationer har byxor som bryter på skorna. Något som man från mer konservativa håll ofta får höra är ”klassiskt”. Jag vill påstå att fenomenet med så kallat ”full break” snarare är något som vuxit fram under 80- och 90-talet då kostymens avsändare blev viktigare än dess passform. Oavsett hur vid eller smal byxan är så finns det ingen anledning att ha ett stort överflöd av tyg som veckar sig på skon. Sen behöver man för det inte anamma den mer extrema trend av korta byxor som startade med Thom Browne där byxan i vissa fall slutar ett par cm över ankeln. 

Även om modet går i cykler baserat på konstanta motreaktioner så brukar det alltid finnas någon ny tolkning rotad i samtiden. Exempelvis så må idealet kring den smala silhuetten från 1910- och 20-talet påminna om vårt rådande mode men vi har anammat ytterst få övriga inslag från den eran. I dagens mode kan vi hitta inslag från nästan alla dessa epoker även om den högre och vidare byxan som blir allt mer populär har ganska lång väg att gå innan den når 1940-talets vidd.