Halsduksromantik

Olof Enckell | Publicerad 2008-11-18 21:31 | Lästid: 3 minuter

Att med enkla medel variera sin klädsel är sällan så sant som för halsduken. Om slipsen upplevs som tillknäppt är halsduken dess antites. Levande och sofistikerat elegant.

Det är lätt att romantisera kring halsduken. Det pratas ofta om sinnebilden av konstnären med en nonchalant virad halsduken runt halsen. Och även om det ibland kan framstå som något av en klyscha är få accessoarer lika levande som halsduken. Ur ett rent funktionellt perspektiv värmer den halsen, som med ytliga blodkärl är känslig mot kyla. Rent estetiskt sett ramar halsduken in ansiktet och ger halsen balans.

Det är egentligen svårt att ha för många halsdukar, men en bra grund bör åtminstone bestå av två stycken. Liksom för alla plagg är det bra att låta halsduken vila en dag för att den inte skall slitas i onödan. I basen om två halsdukar bör en kamelfärgad eller brun modell ingå. Färgen är suverän mot mörkblått, men passar även till brunt och mörkare nyanser av grått. Sedan är det bra att kompletterade med en mörkblå eller mörkgrå som även de passar det mesta. Detta utesluter självklart inte heller att välja mönstrade halsdukar.

När det kommer till material och form är det självklart helt en smaksak. Fördelen med finare ulltyger som kashmir är andningsförmågan, vilken gör att bäraren alltid skyddas mot kyla utan att behöva svettas. Dessutom ger det en behagligt mjuk känsla. Den dubbelsidade halsduken är ett effektfullt tips för att skapa kontraster och samtidigt ge ett elegant intryck.

Sätten att bära och knyta halsduken begränsas bara av ens egen kreativitet. Allt för krångliga knutar tenderar dock att se något krystat ut. Bra halsdukar behöver aldrig krånglas till. En enkel knut, ett varv runt halsen eller att bara låta dem falla helt rakt ger ofta en både snyggare och naturligare känsla.

Martin Margielas dubbelsidade halsdukar hör till höstens snyggaste. Ena sidan alpacka och lammull, andra siden. (Foto: andreasmurkudis.net)