Flytande mellanlägg

Olof Enckell | Publicerad 2009-05-12 15:47 | Lästid: 5 minuter

Reportage: Underarbetet är allt. Som kavajers mellanlägg. Något som ger plagget balans, följsamhet och form. Manolo intervjuar Christoffer Parling, skandinavisk agent för italienska Mabro och Luciano Barbera, för att förstå vikten av denna detalj.

Mellanlägg är enkelt förklarat tygduk som fixeras mellan två tyglager för att ge utvalda delar av plagget form samt stöd. För kavajen används de framförallt för bröstet, slaget, axlarna, kragen, vid ärmslutet och ficklocken. Inom traditionellt herrskrädderi sys dessa fast efter pikeringsteknik, vilket innebär att de båda tyglagren sys ihop med ett mellanlägg där sömmarna löper snett över tyget utan att tränga igenom plaggets rätsida. Denna typ av konstruktion kallas vanligtvis för flytande mellanlägg eller full kanvas.

Med konfektionens intåg har limmade mellanlägg närmast blivit standard för dagens kavajer. Vanligtvis används Vlieseline eller annat påpressbart material, vilket gör det möjligt att pressa och lättare forma kavajen. Samtidigt riskerar plagget att förlora sin följsamhet.

Kontaktpunkter
Christoffer Parling är skandinavisk agent för italienska Mabro och Luciano Barbera. Vid sidan av att producera åt märken som Gieves & Hawkes och Louis Vuitton erbjuder Mabro såväl konfektion som måttsytt under eget namn där uteslutande flytande mellanlägg används. Undantaget är den yngre kollektionen M57 som använder sig av en semifixerad konstruktion. Luciano Barbera, som sys helt för hand, använder sig även de helt av en flytande konstruktion. Och Christoffer menar att skillnaden mellan limmade och flytande mellanlägg är stor.
– Jämfört med klistrade mellanlägg ger sydda betydligt fler kontaktpunkter mot kroppen. Klistrade plagg har i regel två kontaktpunkter i axlarna. Med flytande mellanlägg följer plagget kroppen på ett helt annat sätt, detta gör att man kan ha en tight passform som ändå har rörlighet vilket ger plagget en unik och personligare karaktär. Plagget kan formas och håller dessutom formen i högre utsträckning.

Vilka delar av kavajen är det främst som påverkas?
-För kavajen är det främst framstyckena(bröstpartiet), slaget samt ärm i sättningen som i regel är gjord för hand i dessa typer av plagg. I regel är det kavajens front som har mellanlägg, från axlarna till kavajens avslut. För slagen blir det ofta extra tydligt. Klistrade mellanlägg ger en något stelare form och bland riktigt dålig konfektion är slagen ibland helt igenklistrade. Med flytande mellanlägg följer slagen bröstet bättre samtidigt som övergången mellan slagen och fronten (slagbråktet) blir något mjukare.
-Ytterligare två detaljer som ofta glöms bort är ärm- och kavajavslutet. Där används också mellanlägg för att plagget skall följa kroppen bättre. Många har säkert upplevt kavajärmen glider upp längs skjortmanschetten, vilket sydda mellanlägg kan motverka.

Går det att själv avgöra om en kavaj har flytande mellanlägg?
– Det enklaste sättet för att själv känna är att försiktigt dra i kavajens fronttyg och samtidigt hålla fast baksidan. Tyget följer då med lättare.

Treknäppt kavaj med rullande slag.

Christoffer framhåller även att flytande mellanlägg tillåter en noggrannare passform än limmade.
– Det möjliggör helt klart fler justeringar. Ofta finns det mer extratyg under kavajen för en ändringsskräddare att ta ifrån. Likaså går det att göra mindre justeringar. Vanligt är att en person med högt bröst kan behöva justera slagen så att de inte viker ifrån bröstet. Speciellt för tvåknäppt med låg knäppning och där slaget är relativt långt. Brejdel, som är bandet bakom slagen, går då att korta.

Senaste årens kavajer har använt sig av väldigt smala slag? Kan det påverkas av att bredare slag ställer högre krav på en följsammare konstruktion?
– Absolut. Även om det till stor del är en modefråga så är det betydligt svårare att få till slagbråktet på en klistrad kavaj eftersom denna konstruktion lättare tappar formen.

Samtidigt poängterar Christoffer att begreppet full kanvas som ofta används kan vara något missvisande.
– Egentligen sträcker sig begreppet full kanvas långt utöver själva mellanläggen. Vanligtvis när man pratar om full kanvas så syftar det till hela underarbetet bakom kavajen där plaggets delar då appliceras för hand. Italienska tillverkare använder sig ofta av begreppet sartoria, vilket innefattar allt från krag och ärmpåsättning till själva mellanläggen. Resultatet av att sy dessa delar för hand är att plagget blir följsammare utan att för den delen förlora sin smala silhuett. Det tillåter exempelvis grunda ärmhål och smala ärmar.

Som material till sydda mellanlägg används vanligtvis tagel. Inte sällan i kombination med bomull. Tagel är enkelt uttryckt hår från hästens svans eller man. Till skillnad från ren bomull som snabbt förlorar sin form och skrynklar går tagel att pressa för att ytterligare forma plagget utöver själva tillskärningsformen. Christoffer berättar att toppkonfektion i Italien föredrar att använda hår från hingstar framför ston.
– Det finns vissa italienska tillverkare som gillar att skryta om denna detalj. Och egentligen är det ganska naturligt. Hingstar urinerar till skillnad från ston framåt, vilket gör att svansen skyddas från ammoniak. Huruvida detta egentligen spelar någon roll vill jag dock inte spekulera i.

Även om det sistnämnda snarare är nördig fakta än livsnödvändig kunskap menar Christoffer att flytande mellanlägg till stor del är just en fråga om känsla och något som bäraren själv måste lära sig att uppskatta.
– Det är väldigt svårt att argumentera för flytande mellanlägg. Detta är verkligen en detalj som kräver lite av bäraren för att verkligen förstå. Limmade mellanlägg har sina fördelar för den som vill ha en mer uniformskänsla i sina kläder, men det ger inte samma balans som flytande mellanlägg. Det är som att köra en Porsche och samtidigt veta att det finns något under huven. Underarbetet skall aldrig underskattas.

Kragfoder