Byxans silhuett – En stilstudie över tid

Vi reflekterade i inlägget om kavajens silhuett hur vida det faktiskt finns något som kan klassas som tidlöst. När det kommer till byxan gäller självklart samma sak och om möjligt är det ett plagg som varierat än mer i utförande genom årtiondena. Vår uppgift är inte att bestämma vad som är rätt eller fel i en så subjektiv fråga som personlig smak men vi vill i den här artikeln redogöra för vilka för- och nackdelar som olika byxsilhuetter kan ha för bäraren. 

Vi tänkte gå igenom en rad olika detaljer även i detta inlägg. Värt att notera är att vårt fokus kommer ligga på skräddade eller dressade byxmodeller och inte t ex variationer i jeansmodet. 

Byxans längd

Byxlängden är ofta en omdiskuterad fråga. Man brukar generellt sett prata om tre typer av byxlängder där alla varit representerade genom historien. Det handlar om No break, Half break och Full break. No break syftar till att byxan faller helt fritt utan bryt på skon. Denna byxlängd sammanfattas ofta med citatet  ”Jag vill inte se din strumpa men gärna hela din sko”. Vad man måste ha i åtanke med den här typen av byxlängd är att den står i direkt korrelation mot byxans fotvidd. En byxa med smal fotvidd behöver således bäras något kortare för att inte bryta på skon och en vid byxa bärs med fördel något längre för att inte uppfattas som fladdrig. Det är lätt för vissa att tillskriva No break som en del av den rådande trend av extremkorta och smala kostymbyxor men faktum är att denna byxlängd har varit en välrepresenterad detalj genom hela historien då den ger ett väldigt rent fall, särskilt i kombination med ett pressveck eller slag. En byxa som faller utan bryt kan ge uppfattningen av att bäraren är något längre. Värt att tänka på är att en byxa med No break gärna får bäras med något högre midja för att inte tappa proportionerna mellan över- och underkropp.

En byxa med Half break kännetecknas av att byxan bryter svagt en gång framtill på skon men faller rakt bak och sträcker sig ungefär halvvägs ner på skons klack. Detta är vad många idag klassas som ”klassisk” byxlängd vilket är något missvisande då alla dessa längder varit representerade genom historien. Fördelen med Half break är att byxan inte tenderar att fladdra när bäraren rör på sig. Ett lätt bryt på skon kan vara till fördel om man som bärare är över medellängd och vill balansera upp detta något. 

Vad som kännetecknar ett Full break är att byxan bryter två eller fler gånger fram på skon och faller till klackens bas på skon. Detta är självklart upp till var och en men vi rekommenderar egentligen inte denna byxlängd till någon bärare. Nackdelen är nämligen att bryten på skon förstör byxans fall vilket gör att man ofta förlorar den skräddade känslan av att byxan är anpassad för bäraren. Ett Full break är vanligt förekommande på bärare som inte har låtit korrigera byxan efter köpet. Det gör att det bildas en tygsamling över skon vilket inte bara resulterar i en mindre smickrande byxsilhuett utan även gör att skorna försvinner.

Byxans vidd

En byxas vidd kan syfta till flera delar. Det kan röra sig om en generös lårvidd eller kanske fotvidd. En sak som är säker är att vi idag har ur ett historiskt perspektiv, rekordsmalt byxideal. Om detta är en motreaktion på 90-talets volym eller om det beror på något annat är oklart men vad man med stor säkerhet kan säga är att vi går ett vidare ideal till mötes. Vad är då fördelarna med en smal respektive bred byxa?

En smal byxa ger, likt en smal kavaj ofta intrycket av en smal och slank bärare. Detta förutsatt att bäraren faktiskt är just relativt smal och slank. Få saker kan förstärka ett par kraftiga lår och vader så mycket som ett par för smala byxor. Den eviga devisen men som faktiskt stämmer väldigt bra är att försöka hålla byxan smal men aldrig tight. Detta innebär t ex att den följer bärarens kropp men är tillräckligt vid i t ex lår för att inte pressvecken skall plattas ut. En byxa med något vidare lår och ett markerat pressveck ger faktiskt ofta ett smalare intryck än en smalare byxa utan pressveck. 

Vad är då fördelen med en vidare byxa? Självklart finns bekvämlighetsaspekten där. En vidare byxsilhuett tillåter mer rörelse och faller naturligt från midjan ner till foten. Dock kan det ge intrycket av att bäraren lätt ”försvinner”. 

Byxans fotvidd är även den rekordsmal. Idag ser vi allt oftare en fotvidd som kryper ner emot och under 18cm. Det behöver inte vara något fel i det men som nämnt tidigare i texten om byxans längd kräver detta en kortare längd för att inte bryta kraftigt på skon. Det kräver också väldigt smala vader och något mindre fötter. T ex så är sällan kombinationen av stora skor (+44) och en smal fotvidd speciellt lyckad och vid en viss gräns handlar det rent praktiskt om att faktiskt kunna få igenom foten. Undertecknad föredrar tveklöst en smalare fotvidd på ca 18-19cm men har ca 42 i skostorlek och föredrar en längd som sträcker sig strax under ankeln för ett rent fall. 

Historiskt sett har en fotvidd på uppemot 24cm inte alls varit ovanlig. Fördelen med något mer vidd är att byxan kan hållas längre utan att få något bryt på skon. Dock spelar även bärarens skostorlek in här då en  mer tilltagen fotvidd på 24cm kan riskera att få mindre fötter (-41) att närmast försvinna. Återigen rör det sig om en personlig smak men många skrädderier vi pratar med rekommenderar en fotvidd på ca 19-20cm för ett modern men inte trendigt uttryck.

Värt att nämna är även att en byxas vidd kan uppfattas väldigt olika utifrån bärarens perspektiv och andras. Vad som för andra kan se ganska smalt ut kan för bäraren kännas som mycket volym. Samma sak gäller med bryt på skon då man ser detta ur två olika vinklar. Här är det en balansgång mellan vad man själv föredrar och hur man vill att byxan skall uppfattas. 

Byxans form

Vi har nu berört byxans längd och vidd men hur är det då med dess form. Genom historien har vi sett allt ifrån en rak silhuett till en utsvängd fotvidd under 70-talet och en avsmalnande form eller ”tapered fit”  som dominerar dagens modebild. En rak passform har sina fördelar men vad som är väldigt viktigt här är att inte byxan är för smal i låret. Detta förstärker nämligen intrycket av bredare lår och ben extremt då byxan sedan fortsätter rakt ner utan att smalna av. De utsvängda byxorna har och kommer förmodligen alltid förknippas starkt med tidiga 70-talet. En kombination av smal lårvidd, hög midja och en byxa som svängde ut strax under knät är mer eller mindre raka motsatsen mot dagens silhuett men kan ge ett elegant intyck på en smal och lång bärare.

Det vi ofta kallar avsmalnande byxor eller ”tapered fit” innebär att byxan kan ha en generös lårvidd men sedan smalnar av svagt från knät och avslutas med en smalare fotvidd. Vad som är fördelaktigt med just denna form är att den påminner om bärarens naturliga kropp där allt som oftast låren är bredare än vaderna. Att smala av byxan nertill ger ofta ett betydligt smalare helhetsintryck än att försöka hålla hela byxan smal. Återigen är en hög midja ett smakfullt val då den smalare fotvidden kräver en lite kortare byxlängd.

Byxans midja

Höjden på byxans midja är också något som spelar stor roll för helhetsintrycket. Vi var inne på det när vi pratade om kavajer i förra veckan och avsett om man föredrar en hög eller låg midja finns det vissa saker värda att reflektera över. En låg midja har varit populärt hittills under 2000-talet och har ofta kombinerats med en väldigt smal passform i såväl byxa som kavaj. Detta kan ge en rockig känsla men kräver väldigt mycket av bärarens kropp. En lågt skuren midja framhäver nämligen även den minsta tendens till bukfetma då den skapar en linje precis under buken. Genom att välja en mellanhög eller hög midja lyfter man denna linje och låter byxa falla från naturliga midjan vilket framför allt är att föredra för något mer korpulenta bärare. En lågt skuren midja i kombination med kort byxlängd kan också ge intrycket av en längre överkropp vilket man sällan eftersträvar. 

Vilken höjd på midja är att rekommendera då? Detta är såklart personligt men har man en högt placerad stuss kan det vara rent utsagt plågsamt med för lågt skurna byxor. Strax över naveln är ett riktmärke för en lite högre midja och en eller två cm lägre för en mer normal. Värt att nämna är också att om man väljer en extremt hög midja kan det vara värt att placera en eller två plisséringar för att undvika ett så stort stycke slätt tyg fram på byxan. 

Byxans detaljer

Detaljer som kommit och gått genom historien är exempelvis side adjusters, plisséringar och slag. Alla dessa har en tydlig funktion men ändå har de ansetts som lika självklara som förlegade beroende på tidsepok.

Side adjusters i brist på ett bättre svenskt ord är de spännen som ofta erbjuds vid t ex skräddarsytt eller måttsytt. De kombineras aldrig med bälteshällor och har som uppgift att kunna korrigera midjevidden och hålla byxan på plats. Hur vida man föredrar detta framför bälteshällor är upp till var och än men på exempelvis smoking där bälte är uteslutet kan det vara ett utmärkt val. 

Plisséringar eller pleats är de frontveck som kan gå från midjan ner på byxans framsida. De senaste 10 åren har dessa varit mer eller mindre utdöda till förmån för en slät flat front men man ser fler och fler exempel du hur dessa kommer tillbaka i modebilden. Funktionen är egentligen briljant. Med hjälp av en eller två plisséringar kan man öka volymen i byxan runt stuss och lår utan att för den delen förlora det eleganta fallet. Viktigt dock är att vara noggrann när man stryker byxor med plisséringar så dessa pressas tillbaka till sin ursprungliga form. Vissa förknippar nog dessa frontveck med en mer ”gubbig” stil men kombinerat med en smalare fotvidd och något kortare längd är det något som fungerar utmärkt även för en yngre bärare. 

Så den sista detaljen som är slag vid byxans avslut. Slag förknippas framför allt med ledigare byxmodeller i flanell, tweed eller bomull och bärs aldrig till exempelvis smoking eller frack. Idag kan man absolut bära det till en mörk kostym även om det oftast rekommenderas att välja ett slätt avslut för mer formella kostymer. Slagets funktion är att ge ökad tyngd till byxans avslut för ett renare fall. Undertecknad tycker att byxor med slag gör sig allra bäst med No break då byxan annars automatiskt bryter ovanför slaget. Bredden på slagen har varierat men någonstans mellan 4-5cm är ofta ett balanserat intryck. Tänk på att en byxa med slag kräver ca 10cm extra längd för att detta skall vara möjligt vilket ofta gör att byxor med rålängd är att föredra. Däremot kan man alltid lägga ner ett slag om man i efterhand skulle tröttna. 

Sammanfattning

För att sammanfatta den här texten så vill vi framför allt trycka på vikten av att känna sig själv bäst. Dels hur din kropp ser ut men framför allt vad du som bärare är bekväm i. Sen är det nog viktigt att acceptera att den generella modebilden vad det gäller byxans silhuett och då kanske framför allt i vidd lär förändras ett antal gånger under en livstid. Vad man dock kan säga som skiljer sig lite från kavajen är ju att man i vissa fall faktiskt kan göra något åt detta utan att behöva slänga byxorna. Visst är det svårt att gå från en fotvidd på t ex 18cm till 24cm över en natt då ingen byxa har så mycket sömnsmån men att lägga ut byxan 1-2cm brukar inte vara några större problem. Faktum är att skillanden på 18cm och 20cm i t ex fotvidden är enormt mycket större än man tror.

Samma sak gäller ju med längden på byxan. Be alltid skräddaren att inte klippa av tyget om man kortar byxan. Oavsett om man gör slag eller ej kan man utan problem spara sömnsmån om man i framtiden vill ha en något längre byxa. 

Midjehöjden är såklart inte så mycket att göra åt men tänk här på användningsområdet. Bär man byxorna mer eller mindre uteslutande till kavaj kan det vara värt att testa en något högre midja. Är det däremot ett par lediga chinos till piké, t-shirt eller skjorta kan proportionen bli väl extrem med för hög midja. 

Sist men inte minst vill vi slå ett slag för måttsytt eller skräddarsytt när det kommer till byxor. Det finns i vår mening inget plagg som man tjänar mer på att få producerat efter dig som bärare än just byxor. En kavaj kan ofta sitta väldigt bra för de allra flesta även i konfektionsutförande. Skräddarändringarna för att få den perfekt är också relativt små i förhållande till kavajens pris.

Med byxor är det snarare regel än undantag att man alltid behöver göra någonting. Först och främst anpassa byxans längd vilket inte behöver vara så vansinnigt dyrt men ofta även kanske korrigera fot- eller lårvidd även på ett par välsittande byxor för att vara helt nöjd. Lägger man på ca 500kr detta ofta kan kosta på priset för ett par kvalitetsbyxor är ofta priset nästan uppe på måttsömnad iallafall. Har man därtill en kroppsbyggnad som avviker från normen med t ex kraftiga lår från idrottande i unga år är det än mer värt att få byxan gjord efter dig då vissa ändringar inte ens kan göras i efterhand. Att man sedan därtill har möjlighet att välja tyg, midjehöjd och detaljer utan extra kostnad gör det än mer intressant då dessa detaljer kan vara svåra att hitta i konfektionsutbudet.