Attityden sitter i ärmhålet

Vi har diskuterat mycket kring kavajaxelns och betydelse för helhetsintrycket. En detalj som inte fått tillräckligt utrymme är ärmhålet. Många har säkert provat en kavaj, ytterrock eller skjorta som suttit bra i axlarna och midjan, men där helhetsintrycket ändå inte varit helt perfekt. I många fall beror den skeptiska känslan på för vida eller lågt skurna ärmhål.

Vida ärmhål är i många fall en genväg för konfektionsmärken att göra plagget följsamt för en stor grupp kunder. Den som någon gång provat ett plagg med höga ärmhål, med undantag för extremfall, kommer dock att uppleva att de inte alls begränsar ens rörlighet. Tvärtom, att lyfta armarna uppåt i en kavaj med för vida ärmhål gör att hela axeln skjuts uppåt. Detta är självklart även en fråga om själva konstruktionen. Att bättre märken väljer att sy ärmhålen helt för hand är för att förbättra just följsamheten.

Ärmhålens höjd och vidd påverkar självklart även ärmarnas vidd. Personligen tycker jag smala ärmar är en av de viktigaste detaljerna för att skapa en fulländad klädsel, varför jag också föredrar högre ärmhål. Nu är det viktigt att poängtera att det går inte att förkasta vida eller lågt skurna ärmhål. Det är till stor del en fråga om önskvärd silhuett. Få skulle dock argumentera emot det faktum att höga ärmhål ger ett mer välklädd intryck är lägre sydda. Nedanstående tre bilder visar tydligt varför.

Längden, de nätta axlarna och inte minst de smalt skurna ärmhålen ger ytterrocken en modern och samtidigt oerhört välklädd känsla. Borsalino.

Det vore i jämförelse lätt att säga att denna ytterrock från
Napolitanska skräddare är ofta kända för sina högt skurna ärmhål och relativt smala ärmar, vilket syns på såväl kavajer som ytterrockar. Lägg även märke till vecken som bildats vid axeln, vilket är kännetecknande för den Cesare Attolini. Översta bilden Brioni.