Jonas Lundqvist: ”Det märks när kläderna är ute och går med människan istället för tvärtom”

Det vete fan om jag har något stilintresse egentligen. Men jag vet att min pappa var extremt noga med sina kläder och att det skulle sitta på ett visst sätt. Där jag växte upp i Göteborg var det väldigt mycket Henry Lloyd-jackor och seglarskor och sådant. Ens första stil var mest bara att man vill gå tvärtemot det. Idag består mycket av min garderob av vintagegrejer, gamla Levi’s och armékläder från USA. Jag har köpt en del bomberjackor, M65:or och gamla cargobyxor därifrån. Jag har även en del grejer från Our Legacy som är en personlig favorit. Jag är bra vän med medgrundaren Jockum och har några grejer från deras äldre kollektioner. Jag minns att jag fick deras första t-shirt som de gjorde för massa år sedan. Men jag har knappt köpt några kläder på flera år och försöker egentligen ha så liten garderob jag bara kan. Det är ett par tre tröjor och några t-shirts och byxor jag tycker om. That’s it. Går de sönder så går jag och lagar dem.  

Om en vän har någonting jag tycker är snyggt brukar jag fråga om jag kan köpa den eller byta något mot den. Det är sällan jag hittar något jag tycker om, men när jag gör det är det oftast på kompisar eller hemma hos någon när man rotar runt i en garderob. Det känns inte heller bra att gå runt med barnarbete på mig, att köpa grejer för tio spänn känns inte bra. Det är kanske den enda goda sidan jag har. Nu när kläder blivit så tillgängliga går det också att köpa vilken stil som helst. Det är inte lika spännande när man kan köpa uttryck för pengar. Det är mer outfits än ett uttryck för ett inre liv. Ena dagen har man en outfit och nästa dag en annan. Men det märks ganska snabbt när kläderna är ute och går med människan istället för tvärtom. Det viktigaste när det gäller kläder är ändå att det ska vara skönt. Om det är skönt så är det snyggt. Det behöver inte sitta stort eller litet utan det ska bara kännas skönt. Då kommer du se skön ut i det. En vanlig dag kan jag ha på mig Vans, gamla Levi’s och något från Our Legacy. När jag spelar på scen är det typ samma kläder som till vardags. Kanske någon skjorta jag inte är så rädd om. De brukar alltid gå sönder.

Det hade varit fantastiskt att testa ha en stylist. Råskönt att slippa tänka på kläder och bara sitta och säga nej till massa förslag. Kanske säga ja till ett par byxor, sedan nej till resten. Det vore fantastiskt. Det har ju blivit så svårt att göra något med kläder nu för tiden. Nästan så att jag bara vill ha en uniform. Samma sak varje dag hela tiden. Aldrig ändra något. Det kanske är det sista motståndet som går att göra. Att få säga att jag inte är till salu, jag finns inte. Hade jag mer pengar skulle jag köpa en ny garderob. Ett par chinos, ett par jeans, ett par militärbyxor, en vit skjorta, en blå skjorta, kanske en grön skjorta, en blazer, en dubbelknäppt kavaj, ett par Vans, ett par Clarks och tio vita t-shirts. Ingenting mer någonsin. Viktigt att chinosen är Ralph Lauren från 90-talet. Ett par med pleats och ett par utan. Men om det är något jag skulle ha på mig oftare så är det kalsonger.