Badou Jack: ”Många unga ser pengar och bälten framför sig. Men det är en lång väg till toppen.”

UTANFÖR RUM 969 på The Omni King Edward Hotel. Det tystnar på andra sidan dörren när jag och Kings fotograf Andreas knackar på. Det exklusiva hotellet i downtown Toronto har anor från 1903 och är helt klart en uppladdningsplats värdig Badou Jack ”The Ripper” som snart ska göra upp om VM-titeln i lätt tungvikt i WBC mot Adonis Stevenson. Dörren öppnas av Badous agent Arash A Naderi och vi visas in i sviten. På ett bord ligger två världsmästarbälten uppradade, WBC-bältet i supermellanvikt från åren 2015–2017 och WBA-bältet i lätt tungvikt från 2017. Runt bordet sitter fem män med ”Badou Jack” tryckt över hoodieryggarna och studerar oss under tystnad. I mitten sitter Badou. Han lutar sig fram, synar oss från topp till tå och vänder sig sedan mot agenten.

– Vilka är det?

Agenten, märkbart obekväm, förklarar att det gäller den planerade intervjun med King.

– Jag går och tar ett bad.

Badou reser sig upp och lämnar rummet. Agenten mimar ”ouch” för sig själv och visar oss ut igen. När dörren slår igen bakom honom ursäktar han den lilla incidenten.

– Jag är ledsen. Badou har inte ätit på flera dagar för att klara invägningen i övermorgon. Han kommer att vara en helt annan människa efter det. Sorry.

BADOU JACK FÖDS som Johannes Gabriel Badou Nyberg och växer upp med en konstnär till mamma vid Mariatorget i Stockholm. Pappan kommer från Gambia, men bor även han i Sverige och växlar mellan olika jobb, ofta inom äldreomsorgen. Badou är ett av åtta halvsyskon på båda föräldrarnas sida, han går handels- och administrationsprogrammet på gymnasiet och ska senare konstatera att han var som ”vilken vanlig ungdom som helst”.

Sin stora passion i livet upptäcker han först som 17-åring när han på skoj hänger med en klasskompis till boxningsklubben Stockholms AIF. Där blir han kvar i fem år. Klubbens smått legendariske tränare Hans Widmark ser talangen direkt och tar konstnärssonen under sina vingar. Badou blir förtrollad av sporten, går sin första match som 18-åring och inleder så en karriär som amatörboxare. Han avancerar vidare till Djurgårdens IF under ledning av Walter Mohr, en av Sveriges främsta boxningstränare genom tiderna, och 2007 blir han utnämnd till Årets boxare av Svenska Boxningsförbundet.

Badou gör rasande snabba framsteg och redan nästföljande år, tack vare dubbelt medborgarskap och viljan att göra sin pappa stolt, representerar han Gambia i OS i Peking. Stolta som fäder är även tränarna, Hans Widmark och Walter Mohr. Det berättar Badous agent när vi slår oss ner i lobbyn på hotellet samma kväll. Obarmhärtigt nog går båda tränarna bort i cancer under slutet av 2014, något som påverkar deras forne adept starkt, enligt agenten.

– Hans Widmark och Walter Mohr betydde otroligt mycket för Badou. Han satt hos Walter på sjukhuset den sista tiden. Jag vet att det tog hårt på honom.

Hur är det att vara Badou Jacks agent?

– Vi är vänner från början. Till vardags jobbar jag som dörrvakt i Stockholm, så ena veckan står jag och fryser som vakt, andra veckan är jag på födelsedagskalas hos Floyd Mayweathers dotter i Beverly Hills där Justin Bieber ger en privat konsert.

Vilken skulle du säga är Badous främsta egenskap som boxare?

– Målmedvetenheten. Den mentala styrkan.

Var kommer den ifrån tror du?

– Från hans mamma Eva, utan tvekan. Hon är otroligt stark mentalt.

Vad tänker du om Badous status i Sverige?

– Han har inte fått det erkännande han förtjänar i Sverige. Han har hyllats över hela världen, nyligen blev han utsedd till Nevadas bästa boxare, Nevada Fighter of the Year. Men han blev utan pris på Idrottsgalan i år, trots att han hade ett fantastiskt år bakom sig och är Sveriges första boxningsvärldsmästare i två viktklasser. Det gjorde mig skitledsen. Badou själv sa bara: ”Skit i det, nu hämtar vi hem det tredje bältet i stället.” Då kändes det bättre.

DAGEN EFTER det misslyckade besöket på rum 969 tar jag och fotograf-Andreas en taxi mot Roundhouse Park vid foten av Torontos berömda CN Tower där en presskonferens inför titelmatchen ska äga rum. Vi kliver in på sportbaren The Rec Room och tar plats framför scenen där ett långbord med mikrofoner och vattenflaskor har placerats framför en sponsorvägg. I högtalarna spelas Straight outta Compton samtidigt som två unga tjejer endast iklädda bikini och högklackat kliver upp och ställer sig på var sin sida av scenen som om de vore influgna från andra sidan millennieskiftet. Dessa är sorgligt nog också de enda kvinnorna i lokalen. Resten består av sportjournalister i övre medelåldern och allehanda ljusskygga typer i sportoveraller.

Musiken tystnar när en konferencier dyker upp och välkomnar team Badou Jack in på scen. In kommer svensken – klädd i smoking och stora, svarta Tom Ford-solbrillor – tätt följd av sin promotor Floyd Mayweather Jr, en av de bästa och mest kontroversiella boxarna genom tiderna. Om man vill veta varför han är en fantastisk boxare räcker det med att titta på fjolårets uppmärksammande fajt mot MMA-stjärnan Conor McGregor som han efter nio ronder gick segrande ur och för vilken han erhöll 2,4 miljarder kronor. Detta gjorde honom för övrigt till världens överlägset bäst betalde idrottare 2018, enligt den amerikanska affärstidningen Forbes. Han är världsmästare i fem olika viktklasser, och det är i hans boxningsstall Mayweather Promotions som Badou ingår.

Om man vill veta varför Floyd Mayweather är kontroversiell, i brist på bättre ord, räcker det med att titta på hans brottsregister. 2011 dömdes han till fängelse i 90 dagar efter att ha misshandlat sin flickvän Josie Harris framför ögonen på parets gemensamma barn. Tidigare har han också misshandlat henne med en bildörr år 2002 och attackerat två kvinnor i Las Vegas år 2003, vilket han fick sex månaders fängelse för.

Badous huvudtränare Lou Del Valle kommer ut på scen, ett original från Bronx och en tidigare WBA-mästare. De slår sig ner vid långbordet med stenansikten riktade ut mot publiken. Konferenciern kallar därefter in team Adonis Stevenson. Den ökände kanadensaren och regerande världsmästaren gör entré och är klädd i marinblå, tredelad kostym med WBC-bältet slängt över axeln, och dagen till ära med en kungakrona på huvudet. Med 29 segrar, varav 24 på knockout är Stevenson känd för ett av boxningsvärldens hårdaste knockoutslag. Men han är också känd för annat.

ADONIS STEVENSONS bakgrund är inte vacker: Han blev tidigt medlem i ett kriminellt gäng i Montreal, och med sin naturliga fallenhet för att slåss utsågs han snart till gängledarens högra (och vänstra) hand. Tillsammans grundade de en eskortverksamhet vid namn Obsession Escorting Agency.

Med våld tvingade de unga flickor att prostituera sig och Stevenson valde ut två flickor som han ansåg drog in mest pengar. De unga kvinnorna, 17 och 25 år, hölls som fångar i gängets lokaler och torterades regelbundet. Till slut lyckades en av kvinnorna fly efter att ha getts tillåtelse att gå ut och äta middag med sin pappa som hon inte träffat på länge. Pappan larmade polisen som i oktober 1998 slog till mot gängets lokaler. Fyra gängmedlemmar, bland dem Adonis Stevenson, åtalades på 32 punkter. Bland annat för att driva prostitution, överfall, mordhot och grov misshandel.

Stevenson dömdes till fyra års fängelse och vid ett tillfälle attackerades han av tio andra fångar, några beväpnade med skiftnycklar. Han knockade fem eller sex av dem innan vakter kunde avbryta slagsmålet. En av vakterna blev vittne till hur Stevenson gång på gång sparkade en redan medvetslös fånge i huvudet, vilket senare ledde till att fången hamnade i koma.

– Jag drömde mardrömmar om det efteråt. Under mina elva år i yrket hade jag aldrig sett något så brutalt, vittnade vakten.

I sällskap av promotorn Lee Baxter och två fyrkantiga livvakter slår sig Stevenson ner vid långbordet på presskonferensen i Toronto. Innan de har hunnit sätta sig till rätta tar Badou till orda i mikrofonen.

– Adonis, du må vara en av dem som slår hårdast i branschen. Jag vet att du kan dela ut slag, men kan du ta emot slag?

Spridda burop och applåder sprids i lokalen. Stevenson vrålar till svar i mikrofonen.

– Våga inte blinka! För jag behöver bara ett enda slag för att sänka dig.

Efteråt träffar jag Badous tränare Lou Del Valle. Badou själv är fortfarande för hungrig och ber att få göra intervjun efter invägningen. Lou Del Valle skrattar genom en sandpapprad strupe när jag säger att jag är från King och ber att få ställa några frågor.

– Ja, jag har hört talas om er, hahaha.

Vad är Badous taktik för att vinna mot Stevenson?

– Stevensons vänster är som ett stort tungt svärd, därför ska Badou vara som en snabb liten butterflykniv som aldrig slutar hugga. Cha! Cha! Cha! 

Vad är det som gör Badou till en bra boxare?

– Hans arbetsmoral. Han är extremt dedikerad. En perfektionist ut i fingerspetsarna. Jag ser mig själv i honom.

Vilket är det bästa råd du har gett till Badou? 

– Jag kan inte välja ett specifikt. Mitt uppdrag är bara att lära ut hur man skadar en annan människa på värsta möjliga vis.

Sedan måste Lou Del Valle röka.

NÄSTA DAG HAR det äntligen blivit dags för såväl invägning som intervju med Badou Jack i egen hög person. Jag och fotograf-Andreas tar oss återigen till sportbaren The Rec Room där gårdagens presskonferens gick av stapeln. Badou möts av jubel när han klarar den övre gränsen på 79 kg för lätt tungvikt med nöd och näppe, han prickar det precis på kilot. Stevenson har något mer marginal med sina 78 kg.

Efter invägningen åker vi i en karavan av svarttonade bilar, alla i entouraget med ”Badou Jack” över ryggarna, till den närliggande restaurangen The Hot House. Där beställer Badou en köttbit som även den skulle passera gränsen för lätt tungvikt utan problem. Till det tar han en extra tallrik spaghetti täckt av ett snötäcke med hyvlad parmesan.

– Damn! That’s one hell of a steak, champ! hojtar en i teamet.

Badou ler för första gången på flera dagar och skyfflar girigt in spaghetti i munnen. Efter middagen är det tänkt att intervjun ska äga rum, men agenten förklarar att Badou måste till en barberare. Fotografen och jag åker till The Omni King Edward Hotel och väntar.

Efter två timmar i lobbyn sätter vi oss i baren. Efter var sin Negroni säger Andreas till mig och bartendern att den här stunden känns filmisk på något vis. Två män i en bar som väntar på en boxare som aldrig kommer. Bartendern berättar att American Psycho-scenen ”There are no girls with good personalities” spelades in i den här baren. Vi ser scenen tillsammans på bartenderns telefon.

Efter fyra timmar hör agenten av sig. Badou är redo att träffas. Det är snart midnatt, dagen före hans viktigaste match till dags dato, men han vill ändå genomföra både intervju och omslagsplåtning. Vi möts i en av hotellets balsalar – Badou är lugn och sympatisk om än något fåordig. Samtalet tar avstamp i Adonis Stevenson.

– Jag ska bara gå upp i ringen i morgon, vara smart och vinna fajten. 

Är du nervös?

– Inte ett dugg. Jag blir aldrig nervös. Jag är bara peppad. Däremot märktes det att han var nervös i dag på invägningen. Men det är inte så konstigt, han ska äntligen gå upp i ringen mot en äkta boxare. Stevenson har inte mött någon riktigt bra sedan 2013. 

Hur ser du på Stevensons kriminella förflutna?

– För mig är han som vilken motståndare som helst. Vad han har gjort tidigare i sitt liv får stå för honom. Han slår hårt och är en duktig boxare.

Människor omkring dig pratar om din målmedvetenhet. Var kommer den ifrån?

– Från början tror jag att den kommer från min mamma. Men håller man på med boxning så måste man tro på sig själv, det är ingen vanlig sport. Jag vägrar att förlora. Det är jobbigt att träna, det är jobbigt att gå på diet, men jag sliter hellre i gymmet än att vara trött på en match.

Vem var du före boxningen?

– Jag hängde med polarna. Boxningen upptäckte jag som 17-åring. Men jag har alltid gillat fighting. På 90-talet kollade jag alltid på Tysons matcher.

Hur var det första gången du träffade Mike Tyson?

– Jag kommer knappt ihåg första gången, vi har setts så många gånger sedan dess. Han var en barndomshjälte, helt klart en av mina favoritboxare som ung. Det var stort att träffa honom.

Vad tror du att du hade blivit om du inte blivit boxare?

– Ingen aning faktiskt. Boxningen var meant to be, även om jag upptäckte det relativt sent i livet.

Vad ger du för råd till yngre boxare?

– Gör dig redo för en tuff bransch. Det är inte lätt att lyckas, man måste ge allt. Många unga kanske ser pengar och bälten framför sig, men det är en lång väg upp till toppen.

Hur viktigt är pengar för dig?

– Pengar är viktigt. Jag gör inte det här gratis. Det är mitt jobb. Jag riskerar livet varje gång jag går upp i ringen. Boxningen sliter på kroppen, så det är klart att man ska ha bra betalt. Pengar är en av de största motivationerna just nu. Jag vill säkra mina barns framtid. 

TIDIGARE I ÅR FICK Badou och hans fru Yasemin sitt andra barn, sonen Malik. Tvååriga dottern Malaniyah blev därmed storasyster. Familjen bor i en 500 kvadratmeter stor villa i Las Vegas och har inga planer på att flytta tillbaka till Sverige.

– Verkligen inte. Jag trivs jättebra i Las Vegas. Jag ogillar kylan i Sverige, på sommaren är det helt okej, men vi har ingaplaner på att flytta tillbaka i nuläget.

Hur ser vardagen i Las Vegas ut?

– Jag tränar mycket. Annars hänger jag med familjen och försöker hitta på så mycket som möjligt med dem.

Deras uppväxt i Las Vegas skiljer sig ganska mycket från din uppväxt i Stockholm. Vad tänker du om det?

– Jag hade en jättebra uppväxt, men rent ekonomiskt sett har mina barn det bättre. Det gäller att uppfostra dem rätt så de inte blir alltför materialistiska och bara tänker på pengar.

Har din syn på boxning förändrats sedan du fick barn?

– Nej, inte direkt. Jag har mer att kämpa för. Det ger extra motivation när jag går in i ringen.

Du boxas med livet som insats. Hur resonerar du kring det?

– Visst är det så. Men boxningslivet kommer inte att pågå för evigt. Just nu känner jag mig stark och jag är försiktig. Men visst, vad som helst kan hända i ringen.

Hur är du som pappa?

– Jag försöker lägga så mycket tid som möjligt på mina barn. Vi leker och har roligt. Min son är bara två månader, så han ligger mest stilla än så länge. Efter matchen mot Stevenson åker vi på semester till Dubai och sedan till Sverige.

Skulle du ha något emot om de började med boxning när de blev äldre?

– Absolut. Det skulle jag verkligen inte gilla. Det är en alldeles för tuff bransch och sport. Jag kör på hårt i stället så att de slipper.

Förra året när du slogs om WBA-världsmästarbältet i lätt tungvikt mot Nathan Cleverly såg det nästan ut som om du skulle döda honom. Hur går tankarna i ett sådant läge?

– Verkligen. Jag slog sönder honom. Efter ett tag vände jag mig mot domaren och sa: ”Du måste stoppa matchen, jag kommer att slå ihjäl honom.” Till slut avbröt han matchen. Det är en tuff sport. Hellre han än jag.

MATCHDAG. Vi tar en taxi till Air Canada Centre, en klassisk skådeplats för svenskar där både Mats Sundin och Börje Salming står staty utanför. Vi hämtar våra backstagepass i receptionen och tar oss sedan till omklädningsrummet där Badou och hans mannar laddar upp. Alla står i en halvcirkel runt Badou medan en teammedlem lindar hans händer under stor koncentration. Plötsligt kommer den amerikanske rapparen Papoose in och doften av gräs sänker sig över rummet. Han önskar Badou lycka till och försvinner snabbt igen.

Därefter stegar Floyd Mayweather in, 173 cm lång, klädd i rutig kostym och glasögon som för att understryka sin roll som mentor. Han går fram till Badou och ser honom djupt i ögonen. Rummet tystnar.

– Gör som vi har sagt nu. Visa vad du går för. Du är Badou Jack, glöm inte det, du ska ta det här.

Han viskar sedan något ohörbart i Badous öra och får en långsam nick till svar. Därefter tar han av sig kavajen, hänger den på en assistent och demonstrerar slag i luften. Hela rummet följer minsta rörelse och det syns att Floyd njuter av uppmärksamheten. Sedan kramar han Badou axel mot axel och assistenten hänger på honom kavajen innan han lämnar rummet. Det gör vi andra också, för Badou behöver vara för sig själv de sista minuterna före match. 

Vi har bra platser nära ringen. Det ryktas om att Zlatan och rapparen Drake är på plats, men de syns inte till. Zlatan, som är ett stort fan av kampsport, ska vara i krokarna, han ska nämligen spela bortamatch i Montreal några dagar senare och har tydligen bett om biljetter för halva LA Galaxy. Strålkastarna tänds och kvällens stjärnor äntrar ringen.

Stevenson har shorts i guld med ordet ”Superman” tryckt över linningen, smeknamnet sägs härstamma från den gången han brutalt misshandlade sina medfångar i fängelset. Badous shorts går i guld och blått som en hyllning till Sverige. Det är tidigt söndag morgon, svensk tid, när matchen börjar. Publiken är i fullkomlig extas.

Badou får en tuff start. Stevenson dominerar under de inledande ronderna. Men Badou finner sig. Han parerar Stevensons fruktade vänster, tar över matchen allt mer och pressar Stevenson hårt i sjätte, sjunde, åttonde och nionde ronden där han får in flera bra träffar och slår Stevenson blodig. Stevenson svettas ymnigt och ser ut att vara nere för räkning, men plötsligt hittar han ny energi och ser ut att jämna ut matchen i de avslutande ronderna.

Matchen avgörs på poäng. En domare ger Badou segern, men två anser att matchen är oavgjord – vilket innebär att matchen slutar oavgjort. Stevenson behåller därmed sin världsmästartitel. Efter matchen träffar jag Badous agent i katakomberna på Air Canada Centre.

– Badou borde ha vunnit. Han var bättre. Jag förstår inte hur domarna tänkte.

Hur mår Badou?

– Han är inte jätteglad.

NÅGRA VECKOR SENARE hörs vi på telefon. Badou är på semester med familjen i Dubai sedan en tid tillbaka.

– Jag umgås med familjen hela dagarna. Det är skönt. Kroppen återhämtar sig.

Jag fick se lite i Toronto. Men hur går förberedelserna inför en match till?

– Det börjar med ett så kallat precamp, ett förberedande träningsprogram som pågår i ett halvår. Därefter börjar ett ordinarie training camp som pågår i två månader, då är det stenhård träning som gäller. Utöver det har jag en massör, kock och olika typer av tränare som håller koll på varenda detalj. Efter match vilar jag en månad utan att träna någonting över huvud taget. Sedan börjar man köra i gång inför nästa match och så där håller det på.

Du är troende muslim, och matchen mot Adonis Stevenson sammanföll med ramadan. Kan en sådan sak påverka förberedelserna?

– Exakt. Jag kan inte fasta när jag tränar och äter inför en match, så jag får ta igen det jag har missat senare på året. Tron och boxningen är inget som krockar.

Hur är din relation till Floyd Mayweather?

– Det är en bra relation. Jag är en av hans toppfighters och han har backat mig sedan dag ett. Han har varit med på alla de stora matcherna och jag värdesätter honom enormt.

Han är känd för ett minst sagt extravagant leverne. Hur är han privat?

– Han är som vilken polare som helst. Han är alltid där om man behöver hjälp med något.

Du fick en Rolex i guld och diamanter av honom en gång. Hur ofta bär du den?

– Rätt ofta. Jag fick den i present när jag vann min första VM-titel. Jag tycker väldigt mycket om den.

Ett av dina stora fans är Zlatan Ibrahimovic. Har ni mycket kontakt?

– Det händer. Jag träffade honom för ett tag sedan. Han följer tydligen min karriär och jag följer definitivt hans. Vi har stor respekt för varandra. Båda kommer från Sverige och har invandrarbakgrund, det finns flera beröringspunkter. Zlatan är den största idrottare Sverige någonsin har haft.

Vad har du för planer efter boxningen? 

– Jag driver mitt eget kosttillskottsföretag Ripper Nutrition, och tanken är att jag ska starta fler bolag framöver. Jag har även Badou Jack Foundation, en stiftelse som jag jobbar mycket med. Vi sysslar med välgörenhet inom flera olika områden, nu senast med föräldralösa barn och flyktingar över hela världen.

Du har även ett samarbete med Reebok. Hur trivs du med det?

– Det går jättebra. Jag skrev ett avtal med Reebok förra året och hittills är jag jättenöjd. Det är en fantastisk sponsor. Vi har ett mycket bra samarbete.

Du fyller 35 i år. Hur länge orkar du boxas?

– Jag försöker att inte blicka för långt in i framtiden. Jag tar en match i taget. Men jag känner mig ung, det kan bli ett år och det kan bli fem år till. Jag är max 40 år när jag slutar, skulle jag tro.

Hur ser du på matchen mot Adonis Stevenson så här i efterhand?

– Jag tyckte att jag vann matchen. 75 procent av tv-tittarna tyckte samma sak. Men det är som det är, domarna bestämmer och jag laddar inför returmatchen. Stevenson har tackat ja, så nu jobbar vi för fullt för att det ska bli av. Förmodligen blir det i slutet av året. Då vinner jag.