Henrik Huldschiner: Tänk när mobilen gör det vi ber om

3d-skrivaren för hemmabruk har blivit en gigantisk flopp. Jag är inte förvånad. Hajpen nådde kokpunkten efter att burleskdrottningen Dita von Teese burit en 3d-ritad klänning formgiven av designern Francis Bitonti på ett event i New York 2013. Det siades om en framtid där vi skulle tillverka allehanda personliga objekt, från perfekt passande skor till egendesignade äggkoppar, med hjälp av 3d-skrivare i våra hem.

I dag är det ingen som tror det längre, inte ens industrin själv. Amerikanska Makerbot, som för fyra år sedan var det mest omskrivna företaget på den stora teknikmässan i Las Vegas, har sedan dess stängt sina butiker, sagt upp stora delar av personalen och skiftat fokus från konsumentsidan till företag och utbildning, där det finns mer adekvata tillämpningsområden.

Jag var faktiskt skeptiskt inställd till 3d-printing redan från början. Inte bara för att det tog många timmar att förverkliga de mest enkla ritningar och att de produkter som till slut ploppade ur apparaten var obeskrivligt fula. Utan främst för att jag inte såg någon framtida konsumentnytta ens när allt det blev bättre. Tog man bort det coola framtidsklingande namnet fanns liksom inte så mycket kvar. 

Det är lätt att såga 3d-filmer i samma andetag, för de resultat som vi hittills tvingats genomlida på bioduken är minst sagt deprimerande. Det enda de tillför är ett par tjugor mer i biljettpris och ett lätt illamående. Men här ser jag absolut en förbättringspotential. När tekniken förfinas, filmskaparna lär sig handskas med mediet och vi som biobesökare slipper de förfärliga 3d-glasögonen kommer 3d-film säkerligen att kunna ge en förhöjd bioupplevelse.

Samma resonemang gäller för virtual reality-dataspel – den kanske just nu mest hajpade digitala innovationen. Även om de produkter som hittills släppts på marknaden inte är helt övertygande är det inte svårt att se hur vi i en nära framtid kommer att uppslukas av VR-tekniken. Här är nog snarare risken att upplevelsen blir för bra. Varför ska vi någonsin koppla oss ur systemet om vi liggande hemma i soffan kan förflytta oss varthelst vi vill – till en paradisö, dykande i korallrev eller på äventyr med vår älskade – med ett enkelt knapptryck?

Det är självklart svårt att sia om tekniska nymodigheter. Det är inte alltid som man från början förstår vilka användningsområden som är bäst lämpade för tekniken. Och så gäller det att inte vara för tidigt ute. Under IT-yran vid millennieskiftet fanns det till exempel ett svenskt företag som hette Mobile Position, som hade utvecklat en så kallad wap-tjänst där båtägare kunde hitta de närmaste sjömackarna, Systembolagen eller naturhamnarna med hjälp av mobiltelefonen. När IT-bubblan sprack såldes företaget till USA och tekniken blev obsolet, men i dag tjänar Google och andra företag miljarder på just den typen av positionsbestämmande tjänster som vi alla använder dagligen.

Den teknik som jag spår står näst på tur att slå igenom på bred front har inget fantasieggande namn – men en enorm potentiell användarnytta. Jag pratar om röststyrning. I dag är det bara mina barn som använder rösttjänsten ”Siri” på min Iphone, och skrattar åt dess galna svar. Men tänk den dag då våra mobiler, dataprogram och bilar verkligen gör exakt det vi ber dem om. Plötsligt kan vi lyfta blicken från skärmen och har två fria händer att göra något bra med. Kanske tillverka en sko?