Henrik Huldschiner: Checka in – och casha ut

Enklaste sättet att bli miljonär? Virgin-grundaren Rich-ard Bransons svar är ett av de mest minnesvärda: ”Börja som miljardär och starta ett flygbolag.”

Det är bara att gå till vårt eget lands sorgebarn SAS för att se hur svårt det är att driva flygbolag. Trots återkommande sparprogram har kriserna avlöst varandra hela 2000-talet. Glansdagarna med SAS-Janne vid spakarna kommer garanterat aldrig tillbaka.

Men vår mindre granne i väst har visat att Bransons utsaga faktiskt inte behöver vara sann. Norwegian, lett av grundaren och huvudägaren Björn Kjofs, flyger i år om SAS som Nordens största flygbolag sett till antal passagerare. Att det snabbväxande lågprisbolaget dessutom har gått med vinst alla år utom ett sedan 2006 är klart imponerande. 

Till på köpet vet jag hur Norwegian skulle kunna öka lönsamheten. När jag nyligen flög med Norwegian till Paris kostade det 550 kronor tur och retur. Jag hade gladeligen betalat det dubbla och ändå tyckt att det var ett kap. Norwegian har givetvis gjort en massa kalkyler och kundundersökningar för att komma fram till sin prissättning; jag vill ändå hävda att något är galet när taxiresan till och från Arlanda är dyrare än själva flygbiljetten. Men som kund är det ju bara att tacka och ta emot. 

Lågprisbolagen har sannerligen vänt uppochner på flygbranschen – och inte enbart till det bättre. När Ryanair kom till Sverige i början av 2000-talet förvandlades det en gång så fashionabla färdmedlet till rena rama Galne Gunnar där biljetter reades ut för 1 krona.

Vi är många som sedan dess suckat ”Aldrig mer Ryanair” när vi suttit framför datorskärmen och svurit över den krångliga bokningsprocessen (eller när vi landat två timmars bussresa från den stad som står på biljetten). Och visst, det är onekligen ett påfrestande sisyfosarbete att göra en bokning hos Ryanair, som gjort det till sin paradgren att ta extra betalt för precis allting. Till och med att checka in online – och alltså förenkla arbetet för Ryanair – tas det numera ut en avgift för. Men i grunden tycker jag att det är rätt att man som resenär bara betalar för det man vill ha. Vill du checka in bagage får du betala för det, vill du bestämma var du ska sitta får du betala för det, vill du ha mat får du betala för det. 

De värsta avarterna från Ryanair är frånvarande hos Norwegian, som känns modernt. Norwegian var bland annat det första flygbolag i världen som införde wifi ombord på flygningar (även om det sällan fungerar särskilt bra).

SAS och de andra gamla statsflygbolagen gör vad de kan, men dras med gammalt bagage i form av otidsenliga anställningsavtal och en föråldrad flygplansflotta, som gör att de har enormt svårt att anpassa sig till den nya verkligheten. Framtiden tillhör definitivt de nya flygbolagen.

Och även om allt talar för att konkurrensen och prispressen bara kommer att öka de kommande åren så går det att hitta potential i flygbranschen – genom att titta ännu högre uppåt. Det är inte en slump att två av världens mest omsusade entreprenörer, Elon Musk och tidigare nämnde Richard Branson, är med i kapplöpningsracet om de första kommersiella rymdresorna. Premiären flyttas fram hela tiden, men jag är övertygad om att det kommer att skapas många miljonärer – och att ovanstående miljardärer kommer att bli ännu rikare – när genombrottet väl sker. För här är det sannerligen inget reapris på biljetterna. Bara hos Virgin Galactic har över 700 personer betalat in 2 miljoner kronor vardera för att vara garanterade en plats som en av de första rymdturisterna.