Erik Niva: Därför är fotboll mer än bara en sport

Berätta om ditt första sportjournalistiska knäck.

– Det var ett referat av en match med det lokala laget Malmbergets IF. Jag minns att någon redigerare på centralredaktionen i Luleå hade stavat fel i rubriken. Att min omgivning trodde att jag stod för kardinalfelet var påfrestande att hantera. Några veckor senare offrade jag ett helt sportlov åt att bevaka draghunds-SM för Norrbottens-kuriren. Att försöka intervjua långörade hundar i en iskall snövall var traumatiskt till den gräns att jag var nära att sluta innan jag ens hunnit börja. Det var en bister introduktion till yrkets mindre glamourösa sidor.

Vilka är dina främsta styrkor som sportjournalist?

– Den röda tråden i arbetet jag bedriver, oavsett om det är en kort tweet eller ett pretentiöst reportage, är att jag försöker sammanhangssätta fotbollen. Att försöka förstå var fotbollen kommer ifrån, var den är på väg och vad den faktiskt innebär. Jag ser fotbollen som ett samhällsfenomen snarare än en enbart en idrott. Om man gillar det jag gör så inbillar jag mig att det är den infallsvinkeln man är intresserad av.

Vem är Sveriges bästa sportjournalist?

– Simon Bank, tveklöst. Han har både förståelsen för fotbollens vidare betydelse och förmågan att skildra den på ett sätt som är lätt att ta till sig och underhållande att konsumera.

Var ska man vända sig om man vill fördjupa sig ytterligare i ämnet?

– Ska man verkligen förstå sig på elitfotbollen av idag så måste man förstå ekonomins mekanismer. Personligen lär jag mig mer om dagens fotboll av att läsa Financial Times än av att läsa sportsidorna i valfri europeisk tidning. Så ska man verkligen kunna skilja hönorna från äggen så är en grundkurs i fotbollsekonomi ett hett tips.

Vilken är den vanligaste frågan du får?

– Varför det går så dåligt för Tottenham.

Vad svarar du?

– Eftersom att det är en naturlag, det är tingets ordning. Det har varit så i 30 år och det kommer garanterat att fortsätta så i 30 år till, det är bara att vänja sig.

Hur ofta händer det att packade snubbar kommer fram på krogen och vill diskutera startelvor.

– Jag är tacksam att jag är i den livsfasen att jag inte går så ofta på krogen. Jag blir allt mindre intresserad av att höra okända mäns timslånga teorier om Lampards slagtagningar.

Hur kommer det sig är fotbollen engagerar så?

– Fotbollen är en av de sista och största kollektiva yttringarna i en extremt individualiserad och fragmentiserad tid. Folk går sällan upp i något som är större än de själva, förutom när de står på en fotbollsläktare och känner sammanhang och gemenskap. Sportens förmåga att samla människor i en tid då ingenting annat riktigt lyckas är helt unik.

Vilket läktarminne rankar du själv högst?

– På ett privat plan: när favoritlaget Tottenham Hotspur besegrade lokalrivalerna Arsenal med 5-1 i en ligakuppseger 2008. Yrkesmässigt var det väldigt speciellt att bevaka min första VM-final 2006. Större än så blir det inte för en fotbollsjournalist. Jag blev aldrig Zidane som chippade in den där straffen men jag blev i alla fall killen som fick skriva om det.