Andres Lokko: Jag älskar ”dagens outfit” – trots att världen brinner
Andres Lokko om att bry sig om designerkläder medan världen rasar samman.
Vänliga kommentarer rinner av en. Negativa ord om något man gör stannar med en för evigt. Man minns dem till och med ofta ordagrant. Ration mellan dem spelar ingen roll. En diss bland, säg, hundra positiva tillrop och det är dissen som fastnar.
Det här är en märklig men högst mänsklig prioritering våra hjärnor gör med alla som sysslar med något som kan kategoriseras som mer eller mindre kreativt.
I denna era av nättroll – och hur deras attacker smittar av sig som dominobrickor – är den dessutom så synlig för oss, nästan oundviklig. Det var mysigare när folk pratade bakom ens rygg och man visslande kunde leva i ovisshet.
Nu har just den här krönikan inte utsattas för nämnvärt mycket våldsamma trollattacker eftersom den oftast behandlar herrmode, ett ämne som ännu inte riktigt upprör våra brunaste organiserade troll.
Men någon hävdade att det jag pysslar med här är något slags glorifierad version av det som på modebloggar en gång i tiden kallades ”dagens outfit”. De som oftast bestod av en selfie med en innehållsförteckning av fotots plagg och produkter i en kort bildtext. Hen hade ganska rätt. ”Glorifierad” är kanske inte så träffande men ersätter man det ordet med ”utförlig” eller ”pladdrig” så börjar vi närma oss.
För, ja, jag tror att de här krönikorna bildar något av en resa genom en garderob i ständig förändring. Det går sällan över en natt men sakta målas – förhoppningsvis – en bild av hur man ändå rör sig vidare. Rent sartoriellt.
Som tur är publiceras den här lilla historien heller inte dagligen. Det hinner faktiskt oftast ske någonting mellan varje text. Men vissa saker håller längre än andra. Jag förblir ju som vax i händerna på de typ enda märken jag egentligen bär: Supreme, Palace och Visvim. Just nu hänger det faktiskt inte så mycket annat i min garderob.
Kanske, kanske kryddar jag tillvaron med något från Alex Olsons – han som också gör Bianca Chandôn – Call Me 917, i synnerhet när han skamlöst stjäl grafik från poporkestern Minor Threat. Det här kan verka fantasilöst och aningen tråkigt ut – men för mig är det lite småkul mest hela tiden. Från att mest ha gjort t-shirts har dessa märken ju utvecklats till heltäckande ”lifestyle brands”. Ja, jag avskyr också ordet. Det är hemskt. Men det är tyvärr alldeles sant.
Jag tror att ögonblicket då Supreme nyligen började göra kalsonger var en vattendelare då man plötsligt kunde vara ”Supreme-man” ända in på skinnet. Följde man blint med dem över den gränsen så var man slutgiltigt förlorad.
Behöver jag en ny brandsläckare, hammare eller en sovsäck? Hm, har inte Supreme faktiskt gjorde just sådana? Och badhanddukar med Malcolm X-motiv? Klart de har. Hello eBay, my old friend.
Va, har Visvim gjort en té-servis? Ja, det har de. eBay! Nu!
Kan jag numera, om jag vill, klä mig från topp till tå i Palace som för bara några få, få säsonger sedan bara gjorde ett försvinnande litet knippe tischor med små trianglar på ryggen? Jamenvisst! Tolv par Palace-strumpor i alla färgkombinationer, tack.
Medan världen brinner och politiken är mer fucked up än den någonsin har varit under min livstid så må det verka väldigt trivialt att bry sig såhär oproportionerligt mycket om vad det står på det lilla fastsydda märket innanför nacken på mina kläder.
Kalla det eskapism om du vill – eller en ”glorifierad dagens outfit” – men den enklaste förklaringen till denna lilla besatthet är att det helt enkelt är fruktansvärt roligt.
Jag menar, brittiska Palace har i sin senaste kollektion tillhandahållit tröjor med en jätteglad tecknad Fred Flintstone över hela ryggen samt en för ändamålet transmogrifierad tolkning av skivomslaget till The Pet Shop Boys ”West End Girls”.
De gör mig på gott humör, de är inte ens speciellt dyra och det känns som om jag tack vare dem faktiskt får klä mig i modern popkonst.
Har man en leende Fred Flintstone på sig blir det dessutom alltid enklare att gå upp på morgonen för att än en dag kämpa mot fascismen.
Mer av Andres Lokko:
”Killar, sluta tappa håret i förtid”
”Klädkoderna på krogen är tillbaka”
”Om att lyssna på sin partners stiltips”
”Dags för kamphund och mjukisbyxor”
