Adrien Brody i exklusiv intervju: ”Min garderob är full av konstiga plagg jag aldrig skulle bära offentligt”

Hur kom du in på skådespeleri från första början?

– Allt började på tåget från mitt kvarter i Queens. Där fick jag möjlighet att observera och förstå karaktärer och mänsklighetens olika individuella egenskaper. Jag började trolla innan jag var skådespelare och uppträdde på barns födelsedagskalas. Det gav mig en förståelse för framträdanden, en sorts monolog. Att behålla uppmärksamheten, illusionen – allt detta flödar in i skådespeleriet eftersom det finns lika mycket fingerfärdighet i film, i vad som måste avslöjas och vad som inte kan avslöjas för kameran, och därmed för publiken.

Vilka var dina inspirationskällor när du växte upp?

– Min pappa brukade ta med mig till Canal Street i Chinatown i New York för att gå på bio. Vi tittade på gamla kampsportsfilmer tillsammans och filmer från 70- och 80-talen. Jag växte upp med fantastiska filmer: Francis Ford Coppola, Martin Scorsese, Robert De Niro, Al Pacino och Christopher Walken. De kändes väldigt äkta; fulla av karisma, svaghet och styrka. Filmerna representerade staden jag växte upp i och ett slags sökande efter sanningen som jag beundrade, men också ett väldigt specifikt karaktärsarbete.

Vad är det som gör att du dras till en viss roll?

– Komplexitet och karaktärer drar mig till en roll. Jag letar också efter en djupare mening; de måste ha någon form av gåva att förmedla som är mer än bara en intressant resa för mig att följa med på – oavsett om det är en gåva att dela med sig av eller om det är något socialt relevant, stort eller rörande.

Nyligen gjorde du teaterdebut på West End i London med pjäsen The Fear of 13. Hur var det att stå på scen?

– Att göra en pjäs på West End har varit berikande både för mitt liv och mitt arbete. Det var ett sant nöje att hänga med så många människor som älskar skådespeleri och är så dedikerade och skickliga på ett sätt som jag inte är van vid. På scenen lägger vi alla ner våra problem och distraktioner. Vi blir rotade i varandras ögon och fokuserar, ger, levererar och delar med oss till en publik.

Hur ser du på ditt inflytande på nästa generations skådespelare?

– Det skulle vara trevligt om nästa generation såg på mig som jag såg på skådespelare från en eller två generationer före mig. Det är väldigt rörande för mig när jag träffar en yngre skådespelare. Jag träffade någon på gatan i London på väg till teatern Donmar Warehouse när jag var på väg för att köpa en macka. Jag var så tacksam över att någon som älskar och strävar efter att göra det som jag själv älskar och strävar efter att göra, och som jag har ägnat hela mitt liv åt att göra, fann den nivån av uppskattning och anknytning till ett arbete som jag har gjort.

Utöver skådespeleriet, vilka andra kreativa aktiviteter ägnar du dig åt?

– Jag har målat och ritat sedan jag var barn, och när jag blev lite äldre började jag även syssla med musik. Jag såg inte parallellen, men allt handlar om lager-på-lager, precis som med kläder. Skådespeleri är upplevelser och minnen som har berört mig känslomässigt som jag lagrar och använder i mitt arbete. Under pandemin gjorde jag massor av bildcollage. Jag var hemma, lagade mat och gjorde stora konstverk på golvet av bilder och referenser som jag hade sparat och arbetade med det tills jag var helt slut.

Hur påverkar kläderna dina rolltolkningar?

– Ibland har man mindre kontroll över de besluten, och ibland är det mycket samarbete där man arbetar med någon som är en stark visionär, som Wes Anderson eller Milena Canonero, som är en fantastisk kostymör. Hans och hennes vision avgör hur karaktärerna kommer att se ut, och de är alltid underbara och unika.

Hur skulle du beskriva din personliga stil?

– Jag bär det som jag känner är rätt för stunden. Jag har definitivt en stark känsla för min stil och jag har massor av kläder. Som skådespelare har jag alltid en garderob full av konstiga saker som jag aldrig skulle bära offentligt. Det är plagg som jag tänker skulle passa mina karaktärer, så när jag går på audition kan jag ibland styla mig själv och till viss del göra min egen kostym.

Kan du berätta om en upplevelse där kläderna ändrade din uppfattning om en karaktär?

– På en audition för krigsfilmen The Jacket bar jag en vit t-shirt och någon khaki-grej. Och så hade jag ett par pilotglasögon. När jag tog av mig dem efter den sista provspelningen minns jag att jag såg min spegelbild i hissens metalldörr, och där uppenbarade sig rollfiguren jag skulle spela och inte jag själv. Jag konfronterades med karaktären, och jag var fortfarande skakad av soldatens känslor och av hur komplicerat det är att hantera rädsla och krigets fasor. Jag blev så rörd av den bilden; den var helt omvälvande.

4 snabba med Adrien Brody:

Teater eller film?

– Både och.

Favoritfilm genom tiderna?

– Gudfadern del II uppfyller nästan alla kriterier.

Guldkorn i London?

– Teatern Donmar Warehouse.

Beställning från roomservice?

– Det skulle vara en club sandwich och pommes frites.

Läs också: