När jag var nere för att handla mat idag på PrisXtra så kladdade något low-life sås på min jacka. Fläckar som så här i efterhand visat sig sitta hårdare än en yakuza-tatuering. Redan vid det här laget skulle jag kunnat börja storgråta. Men när jag sedan ska betala maten så väljer tjejen i kassan att totalt ignorera mig och börja ta betalt av fem personer som alla anlänt till disken senare än mig. När jag frågar vad hon håller på med, svarar hon:
– Du fattar väl att du inte kan betala där!
– Och hur ska jag veta det! Jag står ju i kassan! Den finns till av en anledning.
Hon tittar nu på mig som om jag vore helt dum i huvudet.
– Vad är det du inte fattar?! Det är fel på kortläsaren där! Du får gå runt som alla andra!
– Men ni har inte funderat på SÄTTA UPP EN JÄVLA SKYLT DÄR NI FÖRKLARAR DET!
– JAG SÄGER JU TILL DIG NU. ELLER? ELLER??!! Fortsätter hon.
Vid det här laget är jag så okontrollerbart förbannad att jag överväger att slita tag i henne och väsa i örat: – Om jag vore du skulle jag passa mig jävligt noggrant när jag promenerar hem ensam efter stängning!
Men istället biter jag ihop, stoppar in mina hörlurar i öronen och ställer mig sist i den långa kö som bildats medan vi argumenterat. Låten jag lyssnar på är "Cry" med Gayngs och när jag kommer fram och till den alternativa kassan är jag helt lugn. Så fin är den.
PS. När jag stod i hissen på väg upp till kontoret och sansat mig ytterligare slöt jag ögonen och bad en stilla bön om att hon skulle dö i livmoderhalscancer.
Ni ska inte tro att jag tar hur mycket skit som helst. DS.